Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 16 september 2009

Råå.

Råå är ett fiskeläge i södra Helsingborg. Vid denna ort mynnar ån Råån. Ortens namn tros ha samma betydelse som Raus längre inåt landet längs Råån: "gränsplats vid mynningen". Bosättningar har funnits kring mynningen sedan långt tillbaka, men blev inte permanenta förrän på 1500- och 1600-talen. Under det Skånska kriget (1675-79) brände svenskarna ner Råå och 1788 förstördes hela samhället av en rysk flotteskader men återhämtade sig på 1800-talet. I slutet på 1800-talet och början på 1900-talet var Råå Sveriges största fiskeläge, men idag finns det i princip bara nöjesfiskare kvar. År 1918 införlivades Råå med Helsingborg och blev därmed en stadsdel i Helsingborgs Stad.
Bebyggelsen består mest av lägre gatuhus från 1800-talets senare del och 1900-talets början och den stora småbåtshamnen dominerar orten. Uppe på landborgen står ett 30 m högt vattentorn i tegel från 1916. Råå södra skola byggdes 1825 och är en låg-mellanstadieskola. Mellan skolan och Råå camping ligger flera äldre sjöbodar som fungerar som förråd åt flera fritidsfiskare men även en som är som ett mindre hus. Den 29 juni 1676 gled omkring 300 fartyg in vid Råå och landsatte 15 000 danska soldater. När den danska armén landsteg, möttes de inte av något svenskt militärt motstånd. Skåningarna hälsade invasionen med glädje och välkomnade danskarna med öppna armar (Skåne var danskt fram till 1658). Karl XI hade bara ca 7 000 soldater i Skåne. Denna armé var för liten och dåligt utrustad för att gå till motangrepp mot danskarna, och därför mötte danskarna inte något effektivt motstånd.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, september 16, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)