Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 20 september 2009

Torups slott.

TORUP, som ligger ca 15 km öster om Malmö, tillhör Skånes bäst bevarade 1500-talsborgar. "Torderup" var sätesgård redan under 1400-talet. Dess fasta stenhus låg norr om lämningarna av det nuvarande merendels på 1700-talet uppförda ladugårdskomplexet, på en kulle kallad Askebacken, där man vid utgrävningar påträffat rester av den gamla byggnaden. En del av den unika slottsmiljön gick förlorad, när den fyrlängade ladugården förstördes vid en våldsam brand i september 2006. Torderup skall under drottning Margrethes tid ha bebotts av
en väpnare Johannes Nielsen, men annars är den äldste kände ägaren Jep Henriksen Ulfstand, som levde i mitten på 1400-talet. Han ärvdes med tiden av sin son Greger Jepsen, som var riksråd. Denne följdes omkring 1506 av sin äldste son Truid, som genom bl.a. giftermål blev en av sin tids rikaste män. 1520 medföljde han Christian II till Stockholm, där han fick bevittna blodbadet, som han dock inte hade någon del i. När Frederik I kom till makten 1523 utnämndes han till riksråd och blev vid kungens kröning året därpå slagen till riddare. Som förläning erhöll han Varbergs län på livstid. Efter Frederik I:s död verkade han för att dennes son Christian (III) skulle bli dansk kung och tillfångatogs under Grevefejden av Malmös borgmästare Jörgen Kock, som även tvingade honom att hylla den avsatte och landsflyktige Christian II som kung. I sitt första äktenskap med Yde Brock hade han flera barn, men med sin andra hustru Görvel Fadersdotter Sparre endast en son, Niels. Fru Görvel tillhörde genom sin mor, som var dotterdottersdotter till svenske kungen Karl Knutsson, den berömda och rika Giskesläkten i Norge. Hennes morsarv utgjorde detta lands största godskomplex och omfattade 196 gårdar! Hon var änka efter den svenske riddaren Per Nilsson Grip och hade träffat sin nye, 30 år äldre make vid Gustav Vasas hov, dit denne kommit som danskt sändebud. Truid Ulfstand avled 1545 och fick sin grav i Lunds domkyrka. Torup ärvdes då av den blott nioårige Niels, som dog av pest tre år senare. Efter en långvarig arvstvist mellan fru Görvel och barnen i första giftet tillerkändes styvsonen Lave Truidsen Ulfstand 1551 äganderätten. Han var även herre till Svenstorp.
Det gamla Torup på Askebacken hade blivit illa medfaret under Grevefejden och omkring 1545 lade Görvel Fadersdotter Sparre, som styrde gården sedan maken dött, grundstenen till den nuvarande borgen. Den anlades på en pålad holme i en uppdämd sjö och byggdes enligt dåtida befästningsprinciper med fyra längor kring en borggård och med två diagonalt ställda hörntorn, det ena åttkantigt med en hög rund sockel. De slutna tegelmurarna och trappgavlarnas blinderingar ger anläggningen karaktär av medeltid. Bygget har sannolikt fullbordats innan Lave Truidsen Ulfstand tillträdde godset.
Görvel Fadersdotter ingick nytt gifte med riddaren Lave Brahe, ägare till Krageholm och Vittskövle. Äktenskapet med honom blev hennes lyckligaste, varom hennes egna ord vittnar: "Hellre vill jag vara i helvetet med herr Lave än i paradiset med herr Truid." Sedan makarna 1551 lämnat sitt kära Torup, bosatte de sig på Krageholm. 1554 förvärvade de ett hus i Lund, "Fru Görvels gård", det nuvarande Stäket. Lave Brahe utsågs till riksråd 1552 och var adelns befälhavare i nordiska sjuårskriget 1563. Fru Görvel överlevde även sin tredje make och flyttade efter hans död 1567 till Börringe, som hon hade fått i förläning. Hon skänkte all sin egendom till danske kungen och dog 1605 vid 88 års ålder.
Ingen av hennes styvsöner har lämnat några spår efter sig på Torup. Lave Ulfstand var liksom sin far länsherre på Varbergs slott och fick sedan istället Vordingborg i förläning. 1561 flyttade han till Torup, där han dog 1567. Hans änka, Görvel Abrahamsdotter Gyllenstierna, stannade kvar på Torup till 1571, då hennes svåger Gregers Truidsen Ulfstand genom process blev ägare till egendomen. Han bosatte sig aldrig på Torup och blev den siste ägaren av denna ätt.
Efter Gregers Truidsens död 1582 ärvdes egendomen av dottern Mette, som var gift med länsherren till Sölvesborg Knud Grubbe. 1602 efterträddes de av sin enda dotter Hilleborg Knudsdatter och hennes make, den lärde och mäktige Sivert Eilersen Grubbe, herre till Hovdala och en av kung Christian IV:s förtrogna. Han talade flytande latin och flera främmande språk och hade studerat och gjort omfattande resor ute i Europa. 1602 förordnades han till länsherre på Malmöhus och fick senare vid två tillfällen följa med kung Christian vid dennes möten med Gustav II Adolf.
Sivert Grubbe älskade sitt Torup och vistades mycket på slottet, där han ofta fick besök av sin vän Christian IV och dennes gemål Kirsten Munk. 1602-32 lät han göra en omsorgsfull upprustning av borgen, varvid vissa renässanspräglade detaljer tillkom. Torup har därefter i stort sett behållit sitt utseende. Dess ägare har uppenbarligen alla vägletts av samma pietet, som Sivert Grubbe gett uttryck för i en latinsk inskription från 1632 över huvudporten, där det bl.a. står: "Och I, mina efterkommande, vilka I än månde bliva, söken bevara, vad I haven fått. Bättre är att bevara, än att vilja skapa nytt." Grubbe dog på Torup 1636 och länge därefter stod borgen tom. Hans enda barn dottern Else, gift med Jochum Beck, hade blott 19 år gammal dött i barnsäng 1631 och efterlämnat en liten dotter, Hilleborg, som i sin tur avled 1645, endast 15 år gammal. Sivert Grubbes dotterdotters far Jochum Beck till Gladsax blev då ägare till egendomen. Han var en bildad man och hade i sin ungdom studerat utomlands, bl.a. vid Leidens universitet. Efter hustrun Else Grubbes död gifte han om sig med Else Friis, som var dotter till den mäktige kanslern Christian Friis till Kragerup. Under några år var Beck befallningsman på Köpenhamns slott och han och hans gemål förde ett dyrbart liv och rörde sig i de högsta kretsarna. När han stod på höjden av sin makt ägde han 14 stora gods i Skåne (förutom Torup bl.a. Bosjökloster, Hovdala och Andrarum) och 7 i övriga Danmark och kallades "den rike Becken". 1637 fick han kungligt privilegium på att anlägga och driva alunbruk i Andrarum. Åren 1639 - 42 var han befallningshavande på Kristianstads slott och i dess län och blev 1643 befallningsman på Silkeborg, men fick lämna denna tjänst 1649, till stor del på grund av sina dåliga affärer. Alunbruket kom nämligen till slut att ruinera honom. För att driva bruket måste han avyttra eller pantsätta sina gods och 1647 tvingades han sälja Torup till den kände Corfitz Ulfeldt. Jochum Beck dog utfattig på Andrarum 1682.

Inga kommentarer: