Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 4 mars 2010

Lyrestad.

Lyrestad (dial.: Lürssta) är ett litet samhälle i Västra Götalands län, Mariestads kommun cirka två mil norr om Mariestad på vägen mot Hova. Här korsar Kinnekullebanan och E20 Göta kanal. I Lyrestad finns två mindre museum som kallas Hamnmagasinet och Tiondemagasinet. Lyrestad har sedan 2007 en glashytta som heter jema studioglas.
Fornlämningar talar för en tidig bebyggelse med invandring från Vänern via Friaån.
Under äldre och yngre stenåldern har fynd hittats daterade 1800-1450 f Kr.
Från folkvandringstiden 400-500 e Kr kvarstår domarringarna, som i första hand är gravminnesmärken och senare tingsplatser, samt två stora skeppssättningar vid östra Böckersboda.
Från vikingatiden 800-1050 e Kr, har vi traktens enda runsten vid Rogstorp. Vid Kvarberget finns en fornborg och vid Böckersboda några tresidiga stensättningar.
Nu har vi kommit fram till kristendomens början och utveckling i vår byggd därmed också ortsnamnet, som är en sammansättning.
Lyre = "Där hygge ägt rum" eller "Öppning i skyarna" och "Stadhet" = Boplats
Namnet Lyrestad dyker upp flera gånger under medeltiden, ursprungligen avsedd för prästgården, senare hela Socknen.
Där Friaån och Eriksgatan korsar varandra, byggdes på 1100-talet en kyrka. Hur den såg ut vet man inte säkert, men stockar är funna där den första stenkyrkan restes på 1200-talet.
År 1346 finns Lyrestad i skrift första gången och då som socken. Nu växte Lyrestad och på 1500-talet fanns cirka 50 gårdar och de fortsatte att växa för att nå sin kulmen på 1800-talet i och med kanalbygget, som startade 1810 och var klar 1822 (Västgötadelen).
Från 1919 till 1970, var Lyrestad en egen kommun.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, mars 04, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)