Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 13 februari 2011

Greppin. (Tyskland)

Greppin är en del av staden Bitterfeld-Wolfen i administrativa samhället Bitterfeld-Wolfen i distriktet Anhalt-Bitterfeld i sydöstra Sachsen-Anhalt .

Stadsdelen Greppin sydväst om depression mellan de två distrikten Wolfen och Bitterfeld, den nybildade staden. Den B 184 kör väster om distriktet och järnvägen Bitterfeld - Dessau löper rakt igenom den.


Den närliggande A9 är beläget vid korsningen Bitterfeld 8 km för att nå ca. Stationen Greppin varje timme av den regionala tågförbindelsen Leipzig (Halle) - serveras Dessau - Bitterfeld. Också fungerar här, stadens busslinjer 406 och 410.

Greppin nämndes i 1390, första dokumenterade.
1846, vid kanten Greppin brunkol upptäckt och nedmonteras under de följande decennierna. Leran inlåning upptäcktes dessutom år 1860 ursprungligen för produktion av enkla tegelstenar som används. Sedan 1857 har Greppin en tågförbindelse med vilken brunkol och de tegelstenar lätt kunde tas bort.

Med etableringen av Greppin verk 1872 och modernisering av ugnarna här var av hög kvalitet klinker tegel bränns, som Greppin klinker var nationellt känd och perioden 1872-1900 användes för många prestigefyllda byggnader runt. En framträdande struktur var Anhalt stationen i Berlin. Den Greppin verk stängdes 1932 och avvecklades.

I dagbrott var 1932 och förändringar under 1990, giftiga och starkt luktande avfall och avloppsvatten från den kemiska produktionen igång. Enligt den ironiska namnet på folkspråk präglade Silver Lake , deponier i denna till synonym för miljöföroreningar som orsakas av vårdslös omhändertagande av kemiskt avfall.
Den 1 Juli 2007 slutade oberoende av samhället Greppin genom integration på nybildade staden Bitterfeld-Wolfen.

Upplagd av Bengt kl. söndag, februari 13, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)