Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 21 februari 2011

Simferopol. (Ukraina)

Simferopol (ukrainska: Сімферополь; ryska: Симферополь; krimtatariska: Aqmescit, "Vita moskén", äldre stavning Aq Mechet; fram till 1200-talet Kermençik) är den regionala huvudstaden på den ukrainska halvön Krim på Svarta havets nordkust, belägen på den mindre floden Salhir på ungefär 350 meters höjd över havet. Staden hade uppskattningsvis 342 500 invånare år 2005; enligt folkräkningen år 2001 hade den 358 108 invånare.


Största delen av befolkningen är ryssar, men med större minoriteter ukrainare och krimtatarer. Stadsdistriktet har en yta på 107 km². Simferopol är centrum i ett vin- och fruktodlingsdistrikt. I staden finns bland annat livsmedelsindustrier. Simferopol har goda järnvägsförbindelser, internationell flygplats, och har dessutom världens längsta trådbusslinje som förbinder Simferopol med Jalta.

Lämningarna efter de antika skyternas huvudstad finns inom stadsgränsen. Betydligt senare förlades en krimtatarisk stad, vid namn Aqmescit eller Aq Mechet, "Vita moskén", till vad som nu är Simferopol. Ryssarna intog staden 1784 i samband med Katarina II:s erövring av Krim. Den döptes om till Simferopol, efter grekiskans Συμφερόπολις, Symferópolis, "användningarnas stad". År 1802 blev Simferopol administrativt centrum i det ryska guvernoratet Taurien. Under krimkriget 1854-1856 stationerades de ryska reserverna och sjukhusen i staden. Fler än 30 000 ryska soldater begravdes nära staden.

I slutet av ryska inbördeskriget förlade general Pjotr Wrangel i Vita armén sitt högkvarter dit. Den 13 november 1920 erövrade Röda armén staden, och den 18 oktober 1921 blev Simferopol huvudstad i den autonoma sovjetrepubliken Krim. Under andra världskriget ockuperades staden av den tyska armén mellan 1 november 1941 och 13 april 1944. Nazisterna dödade närmare 22 000 av stadens invånare, främst ryssar, judar, krymtjaker och romer. Av dessa dödades 14 300 den 13 December 1941 av Einsatzgruppen D under Otto Ohlendorf. Sovjetiska armén återerövrade området i april 1944. Simferopol har sedan dess varit huvudstad i oblastet Krim från 30 juni 1945, samt i den autonoma republiken Krim från 5 maj 1992 efter Sovjets fall. Sedan krimtatarerna flyttat tillbaka till Krim efter den påtvingade exilen under Sovjettiden har flera krimtatariska förorter växt upp runt stadskärnan.

Upplagd av Bengt kl. måndag, februari 21, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)