Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 25 februari 2011

Kautokeino. (Norge)

Kautokeino ( norska ) eller Guovdageaidnu ( nordsamiska ), (även Koutokeino i Kven och finska ) är en kommun i Finnmark län , Norge . Administrativt centrum i kommunen ligger byn Guovdageaidnu / Kautokeino . Kommunen var en del av den gamla Kistrand kommunen fram till 1851.


Guovdageaidnu / Kautokeino är en av två kulturella centra i norra Sápmi idag (andra är Kárášjohka - Karasjok ). De mest betydande industrierna är ren vallning, teater / film industrin, och det offentliga utbildningssystemet.

I byn Guovdageaidnu / Kautokeino, ca 2000 av de 3000 personer i kommunen bosatta. Byn Maze har 400 personer, medan resterande bor i 14 mindre byar. Nyligen har befolkningen ökat med cirka 80 personer varje år. Guovdageaidnu / Kautokeino har olika demografiska än länet Finnmark och Norge, att mer än 50% av befolkningen är yngre än 30 år. Även antalet personer äldre än 66 år är hälften av det nationella genomsnittet.
För de senaste två åren har Kautokeino plågats av hög arbetslöshet, en topp på 10% under 2006/2007.

År 1852 var Kautokeino platsen för en samisk resning mot företrädare för de norska myndigheterna. Detta var en av de få våldsamma reaktioner av samerna mot exploatering politik av norska staten och var den enda kända konfrontationen mellan samer och norrmän med förlust av människoliv.

Guovdageaidnu / Kautokeino är den sydligaste kommun Finnmark och delar gräns med Alta, Norge i norr, Kárášjohka - Karasjok i öster, Nordreisa och Kvænangen i Troms län i väster, och Enontekis ( Finland ) i söder.

På 9.704 kvadratkilometer (3.747 sq mi), är det den största kommunen i Norge. Totalt cirka 10.000 sjöar täcka 640 kvadratkilometer (247 sq mi). En betydande del av Finnmarksvidda (Finnmarksplatån) ligger i Kautokeino kommun. Mellan könen uppgår till 86 kvinnor per 100 män. Mer än 50% av befolkningen är mindre än 30 år gamla.

The Guovdageaidnu-Kautokeino rinner från en sjö vid den finska gränsen, norrut genom byarna Guovdageaidnu (Kautokeino) och Maze innan de lämnar in Alta kommun och byter namn till Altaelva . Floden är kollektivt kallas Kautokeino / Alta-vassdraget och var platsen för en stor politisk kontrovers i slutet av 1970 och början av 80-talet. Sjön Šuoikkatjávri ligger på gränsen till kommunen med Kvænangen. Andra sjöar i kommunen omfattar Guolehis Suolojávri , Bajášjávri , Bajit Spielgajávri och Biggejávri .

Upproret i Kautokeino eller Kautokeino-oroligheterna, var egentligen inget uppror utan benämningen på en tvist i Kautokeino socken i Norge som nådde sin kulmen 1852. Två renskötare, Aslak Hætta och Mons Somby, dömdes till döden och avrättades år 1854 för att de försvarade sig själva i ett handgemäng. Det skulle dröja ytterligare 30 år innan de fick upprättelse.

Bakgrunden till händelsen var mångfasetterad och berörde bland annat dispyter mellan Norge och Ryssland rörande hur uppdelningen av norska Finnmarken skulle genomföras. Mer speciellt gällde den även försök att stoppa spritförsäljningen i Finnmarken, som vid denna tid var ett allvarligt socialt problem.

År 1852 försökte en grupp samer hindra spritförsäljningen, vilket resulterade i ett handgemäng med socknens länsman och byns handelsman. Handelsmannen och länsmannen dödades och sockenprästen misshandlades. Händelsen rubricerades som grovt brott. Två personer dömdes till döden och ytterligare fyra dömdes till långa fängelsestraff på Akershus fästning.
En av de livstidsdömda fångarna, Lars Hætta, passade under fängelsetiden på att översätta bibeln till nordsamiska.

Inga kommentarer: