Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 5 april 2011

Darwin-spindelhona.

De största näten gjorda av Caerostris darwini vävs nästan alla av honor som denna spindel, som fotograferades 2008,


Unga hannar väver också spindelnät, men så snart de blir vuxna, slutar de med detta beteende och lägger i stället all sin energi på sex.
Ett av Caerostris darwinis viktigaste försvarsvapen är dess spräckliga, ojämna mönster, som ger spindeln ett bra kamouflage mot trädens bark, vilket tillsammans med Charles Darwin har gett inspiration till dess namn. Arten har hittats enbart på ön Madagaskar utanför Afrikas sydöstra kust.

Darwins bark spindel ( Caerostris darwini ) är en orb-vävare spindel som producerar en av de största kända orb duk , med ankare linjer som spänner upp till 25 meter (82 fot). Spindeln upptäcktes i Madagaskar i Andasibe-Mantadia National Park .Arten fick sitt namn för att hedra den naturalistiska Charles Darwin , med den beskrivning förbereds just 150 år efter publiceringen av Om arternas uppkomst , den 24 november 2009 .
Dess silke är den tuffaste biologiska materialet någonsin studerat, mer än tio gånger starkare än en liknande storlek bit Kevlar . Den genomsnittliga seghet av fibrerna är 350 MJ / m 3 , och vissa är är upp till 520 MJ / m 3 vilket gör silke dubbelt så starkt som alla andra siden känd spindel.

Nätet av Darwins bark spindel är anmärkningsvärt i att den bara har inte den längsta sträcker webben någonsin observerats, men är bland de största orb duk någonsin sett, på ett område på upp till 2,8 kvadratmeter (30 kvm). Nephila komaci , som upptäcktes 2009, och vissa andra Nephila arter gör också duk som kan överstiga 1 m (3 fot 3 tum) i diameter.

Enligt professor Ingi Agnarsson, museichef vid Zoologiska universitetet i Puerto Rico , spindelnät intar en unik biologisk nisch, säger: "De bygger sina webben med The Orb svävande ovanför en flod eller vattnet kroppen av en sjö , en livsmiljö som ingen annan spindel kan använda ". Denna position gör att spindlar för att fånga byten som flyger över vattnet, med duk observerats ha innehållit upp till 32 dagsländor i taget.

Den starka siden och stora webben tros ha coevolved samtidigt, som spindeln anpassade till livsmiljön. Forskare forskar för närvarande hur spindeln kan väva ett så stort nät över vattnet tillsammans med att kunna förankra dra linjer på var sida om en flod.
Liksom andra spindlar av släktet, Darwins bark spindel visar extrema könsdimorfism , med stora honor och små hanar.

Inga kommentarer: