Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 4 mars 2009

Strängnäs.


Strängnäs är en tätort (stad) i Södermanland och centralort i Strängnäs kommun i Södermanlands län.
Staden är belägen vid Mälarens södra strand, mellan Södertälje och Eskilstuna, och är biskopssäte för Strängnäs stift. Stadsbilden domineras av domkyrkan.

De tidigaste spåren av människor i bygden finns på Stenhuggarmon i Åker och härstammar från år 6000 f.Kr.
År 1080 reste den engelske missionären Sankt Eskil från Tuna, som senare blev Eskilstuna, för att kristna de starkt asatrogna Strängnäsborna. På offerritsplatsen, där Strängnäs domkyrka nu ligger, stenades Sankt Eskil. Enligt en sägen avled han senare i närheten av Sankt Eskils källa utanför staden.
1100-talet. Flera kyrkor byggs, bland annat på Fogdön och på Selaön. Kärnbo sockenkyrka uppförs i Mariefred, idag en sevärd ruin.
Redan år 1120 omnämns Strängnäs för första gången som biskopssäte. Stadsrättigheter har Strängnäs innehaft sedan år 1336 (det år de första kända stadsrättigheterna för Strängnäs är nämnda).
År 1282 byggs Tynnelsö slott.
På 1280-talet togs den första domkyrkan i sten i bruk. På 1260-talet byggdes dominikanerklostret, som revs efter reformationen.
Den 6 juni 1523, vid domkyrkans norra vägg, valdes Gustav Vasa till konung över Sverige. Detta har i efterhand sagts vara upphov till Sveriges nationaldag.
År 1626 grundades i staden en av Sveriges första gymnasieskolor. Vissa byggnader från dåtidens gymnasieskola finns fortfarande kvar intakta. Däribland kan den byggnad som idag tjänstgör som Hotell Laurentius nämnas, vilken var dåtidens elevhem. Vidare finns byggnaden för fysiska aktiviteter kvar att beskåda, och anses även vara Sveriges äldsta sporthall. Den teoretiska undervisningen skedde i det hus som idag kallas för Konsistoriehuset, och är beläget på Lejonportens södra sida. Även Roggeborgen har tjänstgjort som skolbyggnad till det gamla gymnasiet.
Bombningarna över Strängnäs 1944.
Den 23/24 Februari släppte Sovietiska plan bomber i anslutning till Södermanlands pansarregemente i Strängnäs. En större sprängbomb träffade 50-60 m från södra kasern och fem mindre sprängbomber, varav en blindgångare, tog i isen norr om regementet. Samtidigt fälldes tre lysbomber varav två inte hann utvecklas innan de tog mark. Den tredje lyste upp hela staden. Senare hittades ytterligare bombnedslag bland annat på Tosterön. Totalt fälldes 10 spräng- och tre lysbomber i och kring Strängnäs. Två soldater på regementet skadades av splitter. Senare fick man reda på att planen var felorienterade och trodde att de var i finskt luftrum.

1 kommentar:

Anonym sa...

TACK för lärorik informatiom Både om vargen och Strängnäs..KRAM "Lisb