Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 18 april 2009

Malmberget.

Malmberget (meänkieli: Malmivaara) är en tätort i Gällivare kommun. Malmberget är mest känt för sina gruvor. Malmbrytningen startade 1741 på berget Illuvaara (lulesamiska:Jiellevárre), det berg som sedermera kom att kallas Gellivare malmberg för att sedan bara kallas Malmberget. Det första malmtåget lastades år 1888 - det var början på den stora malmruschen som skulle komma att förändra hela Malmfälten. I Malmberget fanns arbete men inga bostäder - likheten med guldruschen i Nordamerika är slående. Under Malmbergets första år bodde arbetarna i träkojor som spikats ihop av kasserade dynamitlådor.
Malmberget är också känt för Gropen (egentligen Kaptensgropen), som delar tätorten i två delar. Gropen bildades då man av säkerhetsskäl rev byggnader i samhällets centrum och därefter sprängde upp de gruvorter som fanns under centrum. Gropen är idag 250 meter djup; den har börjat fyllas igen men samtidigt rivs fler bostadshus eftersom LKAB planerar att börja bryta nya malmfyndigheter som ligger under samhället .
Bebyggelse (bland annat de två biograferna Nordan och Roxy) och vägar i centrala Malmberget har rivits på grund av rasrisken. Det stängselinhägnade rasriskområdet har successivt utökats, och som en följd av rasrisken flyttades år 1974 Allhelgonakyrkan från Kaptensvägen mitt i nuvarande Gropen. Kyrkan är ritad av Hakon Ahlberg och byggdes 1944. I kyrkan finns glasmålningar av konstnären Einar Forseth.
I Malmberget finns LKAB:s gruvmuseum. Där visas gruvbrytningens historia, från malmens upptäckt fram till våra dagar. Där finns också en unik mineralsamling och fotoutställning.
Malmberget var tidigare den befolkningstätaste orten i kommunen, men har under de senaste decennierna krympt i snabb takt; detta som en följd av att mer och mer av samhället varje år hamnar innanför rasområdet och att det därmed uppstått brist på bostäder. Flera hundra lägenheter har rivits under de senaste åren; bland annat bostadsområden som Bäckåsen, Tallbacka och punkthusen i södra delen av tätorten. Det senaste året har ett antal friliggande villor flyttats (på lastbil) från Malmberget till ett område mellan de båda tätorterna Gällivare och Malmberget. Denna typ av husflyttning kommer att fortsätta under de närmaste åren.
Situationen i Malmberget tycks vara ett olösligt dilemma: Malmen måste brytas för att samhället ska ska kunna leva, och samhället måste rivas för att malmen ska kunna brytas. (Ur "Mannen från Malmberget" av Svante Lindqvist.) Det pågår en stor skadeståndsprocess mot LKAB. Ett femtiotal villahushåll har gått samman för att kräva skadestånd från gruvjätten för de störningar som de utsätts för. Det rör sig om damm, nattliga sprängningar, spontana jordbävningar med mera.
I Malmberget finns en gymnasieskola, Välkommaskolan, och en distanshögskola, Kunskapsgruvan.
I vissa sammanhang används namnet Malmivaara om orten; det är en direkt översättning till finska av det svenska namnet.
Malmbergets största idrottsförening heter "Malmbergets Allmänna IdrottsFörening" (MAIF). Föreningens färger är grönt och vitt; verksamheten drivs inom bland annat ishockey, fotboll, handboll och längdskidor.

Inga kommentarer: