Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 13 april 2009

New York. Historia.

Tiden före 1625.
Området som idag är New York har varit bebott i över 11 000 år. Flera olika indianstammar har samsats på ytorna i nordöstra USA. De tidiga invånarna i New York kallade sig för Lenape som betyder "områdets folk". De talade ett språk kallat munsee som talades av en mängd olika stammar i området kring nuvarande New York ner till Delaware.
Efter målningar gjorda av tidiga europeiska kolonisatörer vet vi att många var jägare och samlare med ett avancerat socialt samhälle. Tidiga namn på Manhattan var Manahatouh och Menatay. Gamla spår av Lenapefolket är idag exempelvis vägen Broadway som följer en gammal vandringsled.
År 1524 hittade upptäcktsresande Giovanni da Verrazano kusten vid Hudsonflodens mynning och engelsmannen Henry Hudson, som namngivit Hudsonfloden kom hit 1609. År 1621 bosatte sig de första européerna i nuvarande New York, de var pälsjägare och skulle komma att förändra mycket de kommande åren.




Från koloni till självständighet, 1625-1789.
De första européerna som bosatte sig på vad som i dag är New York var holländare. År 1626 köpte dessa södra Manhattan av indianer för bland annat glaspärlor till ett värde av 24 dollar. De grundade kolonin Nieuw Amsterdam (Nya Amsterdam). År 1664 tog England över staden efter svagt motstånd från holländarna. Det nya namnet på kolonin blev New York efter Jakob II som var med och betalade övertagandet. Mellan åren 1785 och 1790 var New York huvudstad i USA. En stadsmur som sträckte sig över ön gick vid nuvarande Wall Street, varifrån gatan fått sitt namn. Vid denna tid hade staden 30 000 invånare och var därmed den största i Nordamerika. Denna siffra dubblerades sedan ungefär vart tionde år.

Industrialisering och expansion, 1789-1918.
Mulberry Street i New York, år 1900.
1870 hade staden redan en miljon invånare. För många invandrare blev New York den första bilden av USA, Ellis Island var nämligen under lång tid huvudhamnen för emigranter.
Dagens stad bildades 1898 då New York, Brooklyn, Queens, Bronx och Staten Island slogs ihop till namnet New York City.

Inga kommentarer: