Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 10 september 2009

Gdynia. (Polen)

Gdynia (uttalas /gdɨɲia/; tyska: Gdingen, under andra världskriget Gotenhafen) är en hamnstad i norra Polen vid Östersjön. Staden har cirka 250 000 invånare. Gdynia är en del av en konurbation med staden Sopot, staden Gdańsk och förortsområden, som tillsammans bildar ett storstadsområde kallat Trójmiasto (på svenska "trestaden") med en befolkning på över en miljon människor. Första gången namnet Gdynia nämndes var 1253, då det syftade på en kasjubisk fiskeby. Oksywie, som nu är en del av Gdynia, omnämndes ännu tidigare, 1209. Där byggdes den första kyrkan vid den polska kusten. 1380 gav ägaren till byn som blev Gdynia, Peter från Rusocin, byn till cistercienserorden, så under åren 1382–1772 tillhörde Gdynia det cisterciensiska klostret i Oliwa. 1789 fanns endast 21 hus i byn.
1870 hade byn Gdynia omkring 1200 invånare, och var då inte en fattig fiskeby som den ibland beskrivs som. Den var en populär turistort med flera värdshus, restauranger, kaféer, flera tegelhus och en liten hamn med en brygga för små handelsskepp. Efter Versaillesfreden 1919 blev orten tillsammans med andra delar av det tidigare polska Pommern en del av den nya republiken Polen, medan regionens centrum Gdańsk och dess omgivning, som förklarades som Fristaden Danzig under Nationernas förbund, endast delvis var under Polens kontroll. Beslutet att bygga en stor hamn vid byn Gdynia togs av Polens regering på vintern 1920 på grund av den fientliga inställningen från myndigheterna i Danzig (Gdańsk) och hamnarbetarna mot militärtransporter till Polen under det polsk-sovjetiska kriget (1919–1920). Hamnbyggandet inleddes 1921, men på grund av finansiella svårigheter utfördes det långsamt och med avbrott. Arbetet påskyndades efter att sejmen antagit an lag om hamnbygge i Gdynia 23 september 1922. 1923 hade en 550 meter lång brygga, 175 meter av en vågbrytare av trä, och en liten hamn byggts. Den 23 april 1923 skedde en invigningsceremoni av Gdynia som provisorisk militär hamn och fiskeort, och det första större fartyget anlände 13 augusti 1923.
För att snabba på byggandet undertecknade den polska regeringen i november 1924 ett kontrakt med fransk-polska konsortiet för hamnbygget i Gdynia, som vid slutet av 1925 hade byggt en liten sju meter djup hamn, den södra kajen, en del av den norra kajen och en järnväg, samt beställt utrustning för omlastningar. Arbetena gick dock långsammare än förväntat. Arbetstakten ökade först efter maj 1926 på grund av en ökning i Polens exporter till sjöss, ekonomiskt välstånd, det tysk-polska handelskriget som förlade det mesta av Polens utrikeshandel till havet, samt tack vare den polske industri- och handelsministern Eugeniusz Kwiatkowskis personliga engagemang. Till slutet av 1930 hade hamnbassänger, bryggor, vågbrytare och många industriella anläggningar byggts (såsom depåer, omlastningsutrustning och en risförädlingsfabrik) eller påbörjats.
Omlastningarna ökade från 10 000 ton (1924) till 2 923 000 ton (1929). Vid denna tid var Gdynia endast specialiserad hamn för kolexport. Under åren 1931–1939 utvidgades Gdynias hamn till att bli en allomfattande hamn. 1938 var Gdynia den modernaste och största hamnen vid Östersjön, och den tionde största i Europa. Omlastningarna ökade till 8,7 miljoner ton, vilket utgjorde 46% av Polens utrikeshandel. 1938 började skeppsvarvet i Gdynia bygga sitt första havsskepp, Olza.

Inga kommentarer: