Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 8 februari 2011

Lufthybrid ger halverad förbrukning.


På Lunds universitet forskar man i någon som kallas pneumatiska hybrider. Denna teknik, som sägs vara fullt realistisk inom kort, tar tillvara bromsenergi för att komprimera luft. Luften kan därefter användas för att sänka förbrukningen med 50 procent eller mer.

På universitetet i Lund forskas det i hybridteknik för fordon, men inte så som vi känner den i dag i form av exempelvis bensin- eller dieselbilar som tar hjälp av batterier och elmotorer.
I stället handlar det om lufthybrider, eller pneumatiska hybrider som är den korrekta benämningen. Precis som på el- och hybridbilar handlar det om att ta hand om energin som uppstår vid inbromsning.

Men i stället för att låta bromsenergin driva en generator som laddar upp batterierna lagras energin som komprimerad luft i en tank som kopplas till förbränningsmotorn. Denna tryckluft kan sedan återanvändas för att ge extra kraft vid start eller spara in på exempelvis bensin vid tomgångskörning. Hela 48 procent av energin som uppstår vid inbromsning kan tas om hand och lagras.


Lönsamt i storstadstrafik
Fördelarna med denna teknik ska vara många, bland annat att kostnaden för tillverkning och material är betydligt lägre än hos de system som återfinns i elhybridbilar i dag, samtidigt som återvinningsgraden gott och väl är densamma. Extra lönsam är lufthybridtekniken vid ryckig körning, så som storstadstrafik och då speciellt för bussar.

– Mina resultat visar att stadsbussar i storstäder skulle kunna minska bränsleförbrukningen med 60 procent, berättar Sasa Trajkovic, doktorand i förbränningsmotorer vid Lunds Tekniska Högskola som nyligen har lagt fram en avhandling i ämnet.
En annan fördel med lufthybridtekniken är att den tar mycket mindre plats i anspråk än en elhybridkonfiguration. Dessutom går den att koppla ihop med fordon som drivs med bensin, diesel och gas.

– Tekniken är fullt realistisk. Nyligen blev jag kontaktade av fordonstillverkare i Indien som ville köra igång med lufthybrider, berättar Per Tunestål som är forskare i förbränningsmotorer vid Lunds Tekniska Högskola.

Svensk forskning i framkant
De båda forskarna från Lund, som samarbetar med det svenska företaget Carnige som levererar ventilstyrningssystem, är dock varken ensamma eller först med att forska kring pneumatiska hybrider. Ford var först ut redan på 1990-talet, men fick lägga idéerna på hyllan eftersom de saknade nödvändig kunskap och teknik för att kunna föra arbetet vidare.

I dag forskar, förutom Lunds universitet, även schweiziska ETH och franska Orléans i tekniken. Men Lunds universitet får anses ha kommit längst i arbetet då de har testat tekniken i en riktig motor. Tidigare har alla beräkningar baserats på simuleringar medan man nu i Lund kommer fram med de första experimentella resultaten.

– Detta är första gången någon kör experiment i en riktig motor. Forskningen hittills har endast varit teoretisk. Dessutom har vi använt sådan ingångsdata, exempelvis från stadsbussarnas körmönster i New York, som gör att vi får trovärdiga körcykelresultat, anser Sasa Trajkovic.

Växande intresse
Nu när man har nått forskningsresultat i form av tester på en encylindrig motor vill man ta steget över till större, flercylindriga motorer och därmed ett steg närmare verkligheten och riktiga fordon. Förutom den indiska fordonstillverkare som har hört av sig till lundaforskarna sägs även amerikanska Scuderi vilja satsa på motorer med lufthybridteknik.

Att låta en bil drivas framåt med hjälp av komprimerad luft är alltså inget nytt. Redan för nio år sedan var Teknikens Värld exklusivt inbjudna att köra franska MDI Air Car. Hur den provkörningen gick kan du via länken uppe till höger. Sedan dess har det snackats luftdrivna bilar flera gånger utan att det egentligen blivit något av det.
Men vi både hoppas och tror att forskningen i Lund ska ge resultat på riktigt och att vi får se lufthybrider inom en inte allt för avlägsen framtid.

Inga kommentarer: