Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 14 maj 2011

Exeter. (England)

Exeter är en historisk stad i Devon , England. Det ligger inom ceremoniella länet av Devon, där det är residensstad liksom hemma hos landstinget . För närvarande det administrativa området har status som ett icke-storstads-distriktet , och är därför under förvaltning av landstinget. Staden ligger på floden Exe , cirka 37 miles (60 km) nordost om Plymouth och 70 miles (110 km) sydväst om Bristol . Enligt 2001 års folkräkning , befolkning under det året var dess 111.076, medan mitten av 2009 uppskattning var 118.800.


Exeter var den mest sydvästliga romerska befäst bosättning i Storbritannien . Dess Exeter Cathedral , grundades i början av 12-talet blev anglikanska vid tidpunkten för 16-talet reformationen .

Exeter har identifierats som en av de tio mest lönsamma platser för ett företag att bygga.
Staden har goda kommunikationer med Exeter St David's järnvägsstation , Exeter Centralstationen , den motorväg M5 och Exeter International Airport ansluter staden både nationellt och internationellt. Även ett populärt turistmål, staden är inte domineras av turismen.

Det gynnsamma läget i Exeter, på en torr ås av mark som slutar i en sporre med utsikt över en trafikerad flod som var fiskrika och med bördig mark i närheten, tyder på att det skulle ha varit en sajt som var ockuperat tidigt.The upptäckten av mynt som daterar sig från hellenistisk tid i staden visar att det finns en uppgörelse som var handel med Medelhavsområdet så tidigt som 250 f Kr.

Det latinska namnet för Exeter, Isca Dumnoniorum ("Isca av Dumnones eller Devonians "), föreslår att staden var av keltiskt ursprung. Detta oppidum , (en latinsk term som betyder en viktig stad), på stranden av floden Exe fanns säkert före grundandet av romerska staden i cirka 50 e.Kr., men namnet kan ha föreslagits av en keltisk rådgivare till romarna snarare än av de ursprungliga invånarna på platsen.

Sådana tidiga städer, eller proto-städer, hade varit ett inslag i förromerska Gallien som beskrivs av Julius Caesar i hans Commentarii de Bello Gallico ("kommentarer om det galliska krig"), och det är möjligt att de fanns i grannlandet Storbritannien också. Isca kommer från en Brythonic keltiskt ord för strömmande vatten, som gavs till Exe och andra platser, till floden Usk som Caerleon i Monmouthshire står. Detta element är tydligt närvarande i den moderna walesiska namn för Exeter (Caer-wysg) och floden Exe (Afon Wysg). Romarna gav staden namnet Isca Dumnoniorum för att skilja den från Isca Augusta , modern Caerleon.

Stora delar av den romerska muren kvar, men de flesta av de synliga strukturen senare. De flesta av dess rutt kan spåras till fots. En betydande romerska bad komplexa grävdes på 1970-talet, men på grund av dess närhet till katedralen var det inte praktiskt möjligt att behålla utgrävningen för allmänheten. Exeter var också den södra startpunkten för Fosse Way Roman-vägen .

Mer än 1.000 romerska mynt har hittats i staden visar sin betydelse som handelsplats. Datumen för dessa mynt tyder på att staden var som mest välmående under första hälften av det fjärde århundradet. Men inga mynt daterade efter AD 380 har nästan hittats, vilket tyder på en snabb nedgång.

Efter romarna lämnade Storbritannien i början av 5th århundradet ingenting är känt i Exeter i ungefär 270 år, fram till omkring 680 när ett dokument om Bonifatius rapporter om att han var utbildad vid Abbey i Exeter.

Inga kommentarer: