Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 2 maj 2011

Lappvik. (Finland)

Lappvik (finska: Lappohja) är en tätort i Hangö stad i regionen Västnyland i Finland. Samhället ligger mitt emellan centralorten Hangö och Ekenäs tätort i Raseborgs stad och har cirka 700 invånare. Betydelsefulla företag i Lappvik är Ruukki (tillverkar stålrör) samt järn- och stålverket FN steel Oy Ab.

Lappviks historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Enligt vedertagen historieskrivning bodde det samer (lappar) på orten i forntiden. Därav förledet "Lapp" i Lappvik. På 1100-talet började svenskar slå ned sina bopålar i sydvästra Finland, som då var praktiskt taget obebott. I den vevan bosatte sig också de första svenskarna i bland annat Lappvik. De livnärde sig på såväl fiske som jordbruk. Enligt uppgifter från "Lappviks webbplats" härstammar den äldsta skriftliga noteringen om Lappvik (i namnformen: Lapuik) från mantalsförteckningen år 1549. Då uppges antalet familjer till fem i samhället. Den förnämsta näringen för dem var fiske. Den första kartan över Lappvik utfördes på 1640-talet.av lantmätare Hans Hansson. Befolkningens näringar var fram till 1680-talets mitt jordbruk, boskapsskötsel och fiske, efter tillkomsten av Skogby bruk (masugn) år 1686 norr om samhället, även industri.


Vid tidpunkten för sjöslaget vid Hangö udd (juli 1714) gjorde Tsar Peter den store ett allvarligt försök att låta dra sin galärflotta rätt över Hangö udd vid Lappvik, men övergav planen efter det att han hade, med stor möda, lyckats få över två skepp. Tsaren valde i stället att runda Hangö udd. I slutet av 1790-talet fanns ett gästgiveri på orten. Vid denna tid fanns också tre skattehemman, Sågars, Borgans och Grabbers.

Sjöfarten runt Lappvik hamn har en lång historia. En rysk galärflotta övervintrade i Lappvik 1713–1714. Under Krimkriget 1854 satte engelska örlogsfartygen HMS Hecla och HMS Arrogant kurs in mot den lilla kuststaden Ekenäs. Lördagen den 19 maj 1854 närmade sig fartygen stranden i Lappvik. Orsaken till detta har inte klarlagts, en teori går ut på att de led av vattenbrist och behövde fylla sina vattenförråd, antingen för dricksvatten eller för ångmaskinerna. Barkasser sattes ut och närmade sig stranden. Fartygen hade siktats av en halvpluton "Åbo grenadiärsskarpskyttar" vilka skyndade sig gå i ställning vid stranden. Då barkasserna kom inom skotthåll öppnade de eld och tvingade barkasserna att dra sig tillbaka. Enligt chefen för plutonen, underlöjtnant Gylling, hördes jämmerrop från barkasserna som retirerade hastigt, rodda med endast några åror.

Storfurstendömet Finland anlade i slutet på 1870-talet en exporthamn för sågat trävirke i Lappvik. Den 26 april 1880 klarerade de första fartygen (4 st) in i Lappviks hamn (lastageplats). De lastade plankor och bräder. Under senare delen av 1880-talet och under ett okänt antal år av 1890-talet anlöptes Lappviks hamn även av passagerarfartyg som trafikerade mellan Finland och kontinenten.

År 1913 anlades en rysk flottbas på orten[4]. Området var därefter en bas för ryska ubåtar från 1914 fram tills Finland blev en självständig stat 1917. Strax efter första världskrigets utbrott 1914 opererade engelska ubåtar i fientligt syfte i området och finländska ubåtar utnyttjade området som ankringsplats mitt under fortsättningskriget år 1943. Finländska flottans skolfartyg ”Suomen Joutsen” låg långa perioder under fortsättningskriget samt under åren mellan 1949 och 1955 för ankar i Lappvik. Den 16 maj 2008 miste Lappvik sin ställning som bas för finländska flottan för då sålde finländska staten sitt 1,8 hektar stora militärområde invid Lillfjärden till Hangö stad.

År 1941 drabbades lappvikborna av ett hårt slag. De blev tvingade att evakuera från sin hembygd. Hangö stad inklusive Lappvik tvångsarrenderades av Sovjetunionen efter vinterkriget 1939 – 1940. Tack vare krigsutvecklingen drog Sovjetunionen tillbaka sina trupper i förtid från området. Sovjetunionen hade arrenderat det på 30 år. Strax efter kriget fick lappvikborna återvända till sin hemtrakt. Efterhand byggdes samhället upp igen. Efter det att industrierna etablerat sig på 1960-talet i Lappvik har finskan fått ett allt starkare fäste på orten. Från att ha varit en helt svenskspråkig ort har den blivit en levande tvåspråkig ort. Efter att ha tillhört Tenala kommun under okänt antal år införlivades Lappvik vid årsskiftet 1976/1977 i Hangö stad.

2009 fick Lappvik ett värmeverk som producerar och levererar fjärrvärme. Vatten- och avloppsledningar har tid efter annan anlagts här, så att vatten- och avloppssystemet är fullt utbyggt i dag.

Inga kommentarer: