Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 9 maj 2011

Republika Srpska. (Bosnien och Hercegovina)

Republika Srpska (serbiska alfabetet: Република Српска) är den ena av Bosnien och Hercegovinas två entiteter. Den andra är Federationen Bosnien och Hercegovina. Republika Srpskas huvudstad är de facto Banja Luka.

År 2007 beräknades 1 166 173 vara bosatta i Republika Srpska, varav 88,4% serber, 10,7%bosniaker och 0,9% kroater. Efter att Brčko-distriktet i augusti 2006 tilldelades självständig status i förhållande till Bosnien och Hercegovinas båda entiteter beräknas Republika Srpskas serbiska befolkning ha minskat med 32 000. Faktorer som ständigt förändrar den demografiska situationen i många delar av Republika Srpska är att många serbiska flyktingar återvänder till sina hem utanför Republika Srpska samtidigt som bosniakiska och kroatiska flyktingar återvänder till sina hem inom Republika Srpska. Andra faktorer är minskat barnafödande som delvis beror på emigration till Serbien där framförallt unga bosnienserber anser sig ha fler möjligheter till ett bättre liv.

Embryot till dagens Republika Srpska skapades redan 1991 i samband med det politiska kaos som rådde i dåvarande Jugoslavien. De flesta bosnienserber var emot att Bosnien-Hercegovina skulle lämna federationen Jugoslavien och motsatte sig folkomröstning om självständighet. Samma år skapade bosnienserberna en bosnienserbisk församling och höll en intern folkomröstning där en övervägande majoritet ville stanna kvar inom en union med Serbien och Montenegro. Samtidigt utropades Republika srpskog naroda Bosne i Hercegovine efter samma modell som Republika Srpska Krajina i grannlandet Kroatien. Detta förklarades ogiltigt 1992 av Bosnien-Hercegovinas parlament som sedan höll folkomröstningen om en utbrytning från Jugoslavien. Denna folkomröstning bojkottades av den serbiska befolkningen som ansåg den vara ickekonstitutionell och bortsåg från serbernas vetorätt i parlamentet. Då det stod klart efter valet att en majoritet av de röstande medborgarna i Bosnien-Hercegovina röstat för självständighet, utbröt strider mellan beväpnade bosnienserbiska styrkor och Bosnien-Hercegovinas regeringsarmé. Detta var början till det som idag kallas bosnienkriget. Dagens Republika Srpska fick sin status som entitet inom Bosnien-Hercegovina legitimerad genom Daytonavtalet 1995.

Upplagd av Bengt kl. måndag, maj 09, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)