Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 30 maj 2011

Martinique. (Östra Karibiska havet)

Martinique ( franskt uttal: [maʁtinik] ) är en ö i östra Karibiska havet , med en yta på 1.128 km 2 (436 sq mi). Precis som Guadeloupe , är det en utomlands region av Frankrike , består av en enda utomeuropeiska departementet . I nordväst ligger Dominica , söder Saint Lucia , och i sydost Barbados . Som med de andra utomeuropeiska departementen är Martinique en av de tjugosju regioner i Frankrike (som en utomlands region ) och en integrerad del av republiken . Den första europeiska möta ön Christopher Columbus i 1502.


Som en del av Frankrike är Martinique en del av Europeiska unionen och dess valuta är Euro . Dess officiella språket är franska , även om många av dess invånare också tala Antillean Creole ( Creole Martiniquais ).

Ön ockuperades först av Arawakerna , sedan karibier . Det återgavs av Columbus år 1493, men Spanien hade föga intresse i området. Det hävdades av Frankrike år 1635 och trots flera mellanspel av brittisk ockupation, en gång under sjuårskriget och två gånger under Napoleonkrigen , har förblivit en fransk besittning. År 1946, franska nationalförsamlingen röstade enhälligt att omvandla kolonin till ett utomeuropeiskt departement.

Den norra delen av ön är bergig och grönskande saltade. Den har fyra ensembler av Bultar (vulkaner) och mornes (berg): den Piton Conil på den yttersta norr, som dominerar Dominica kanalen, Mount Pelée, en aktiv vulkan, den Morne Jakob, Bultar du Carbet , en ensemble av fem slocknade vulkaner täckt av regnskog och dominerar viken Fort de France på 1.196 meter (3.924 fot).

Den högsta av öns många berg, på 1.397 meter (4.583 fot), är den berömda vulkanen Mount Pelée . Dess vulkanisk aska har skapat grå och svarta sandstränder i norr (särskilt mellan Anse Ceron och Anse des Gallets ), kontrasterande markant från den vita sanden i Les Salines i söder.
Den södra är lättare passeras, även om det fortfarande finns några imponerande geografiska förhållanden. Eftersom det är lättare att resa och på grund av de många stränder och anläggningar mat i hela denna region, får den södra delen av turisttrafiken. Stränderna från Pointe de Bout, genom Diamant (vilka funktioner höger utanför Roche de Diamant), St Luce, den kontinent i St Anne och ner till Les Salines är populära.

Inga kommentarer: