Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 22 november 2009

Åland.


Åland (Åland på svenska, Åland på finska) placeras mellan sydöstra Sverige och sydvästra Finland, ungefär 65 miles öster om Stockholm. Öarna löstes ursprungligen av nordiska folken, idag kallad Alanders. Ålands folk utvecklat en särskild släktforskning , skiljer sig från andra skandinaver, vara både isolerad och ansluten till sjöss. Ändå är Alanders betraktas som svenskar. Den Alanders påverkades av svenska och danska kulturer i den tidiga utvecklingen av Skandinavien. Idag Åland är ett självstyrande och enspråkigt svenskt landskap i Finland. Åland består av mer än 6.500 öar och klippformationer som omfattar 572 kvadrat miles. Den största ön kallas Fasta Åland (huvudön Åland) där 90% av befolkningen lever. Det sträcker sig över mer än 70% av den totala landytan i Åland (se karta till vänster). Befolkningen på Åland i den 18: e talet cirka 11.000 , lever 80 av öarna. År 1905 fanns det cirka 22.000 invånare, som bor på 150 öar. Idag drygt 25.000 invånarna på bara 65 av öarna. Nästan hälften av befolkningen bor i Mariehamn, den enda staden på Åland. De minsta distriktet är och även de minsta i hela Finland, yttre ön Sottunga kommun, med cirka 130 invånare. Så långt tillbaka som är känt Alanders har enspråkigt svenskt nordiska folken, med sin kultur i hög grad liknar den svenska, med lokala variationer. Samband med 10-talet började tät bebyggelse på huvudön där många bondgård begravningsplatser och husgrunder fortfarande Det finns (från vikingatiden från 800 till 1000 e.Kr.). Omfattande handel anslutningar har gjorts med grannländer av 11-talet, och de första spåren av kristendomen uppstod. Ålands äldsta kyrkor byggdes under 12-talet. Åland och Finland blev en del av den svenska kronan under kung Olav under 13-talet. I den 14: e talet byggdes Kastelholms slott på huvudön, ett stort centrum genom 15 och 16-talen. Aland såg mycket konflikter under de 17th och 18th århundradena, tvingade många invånare att svenska och finska landet erbjuder. Aland skedde en betydande förändring i den 19: e och tidig 20th centuries. The Aland Islands, with a fairly independent administration, belonged to the Kingdom of Sweden from the early 13th century until 1809, when Sweden was forced to relinquish Aland and Finland to Russia. The Russians quickly incorporated Aland with Finland. When the Russian Empire disintegrated, the League of Nations decided in 1921 that Finland should receive sovereignty over the Aland Islands, with Aland's heritage to remain. Åland, med en ganska självständig förvaltning, tillhörde Sverige från början av 13-talet fram till 1809, då Sverige tvingades avstå från Åland och Finland till Ryssland. Ryssarna snabbt införlivas Åland med Finland. När det ryska väldet sönder, Nationernas förbund beslutade år 1921 att Finland bör få suveränitet över Åland, med Ålands kulturarv kvar.
Finland had to guarantee the preservation of Aland's Swedish language, culture, customs and self-government. The decision was supplemented by a treaty between Finland and Sweden, known as the Autonomy Act, which gave Aland autonomy, demilitarization and neutralization. Alanders soon elected a parliament, and their first session was held on June 9, 1922, which date is now celebrated as "Aland Autonomy Day." In 1954, Aland received its own flag (the "Alandian flag," see variations below), and now has its own representative in the parliament of Finland. Finland hade för att garantera bevarandet av Ålands svenska språk, kultur, seder och självstyre. Beslutet kompletterades genom ett fördrag mellan Finland och Sverige, den så kallade självstyrelselagen, som gav åländska självstyrelsen, demilitarisering och neutralisering. Alanders vi valde en parlament, och deras första möte hölls den 9 juni 1922, vilket datum är numera firas som "åländska självstyrelsen Day." År 1954, Åland fick sin egen flagga (av "Alandian flagga," se varianter nedan), och nu har sin egen representant i Finlands riksdag.

Inga kommentarer: