Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 21 november 2009

Broaryd.

Broaryd ligger i sydvästra delen av kommunen, ca 30 km från Gislaved vid landsväg 153.


Broaryd är ett litet samhälle där den största arbetsgivaren i samhället är Gislaveds kommun genom äldreboendet Lugnet.

Lugnet är ett mycket vackert beläget gult, herrgårdsliknande ålderdomshem med skön, lugn omgivning. I närheten, på höjden, ligger kyrkan i Broaryd - Södra Hestra kyrka. Aktuell befolkningssiffra för Gislaveds kommun 29 380 personer.

I Gislaveds kommun finns många spår från forna tider. Kommunens strategiska läge med flera månghundraåriga stora vägar som passerar genom, har gjort att trakten har gamla traditioner av handel och besökare utifrån. När besökarna var i behov mat och dryck och vila, stannade de till vid ett av traktens många gästgiverier som fanns förr. Speciellt rikt på fornlämningar är de södra och sydöstra delarna av kommunen i närheten av sjön Bolmen. Där kan man hitta fornlämningar från sten- till järnålder. Området Finnvedens Folkland mellan Gislaveds och Värnamo kommuner, i närheten av Reftele och Bredaryd, är klassat som riksintresse för kulturminnesvård just på grund av alla sina fornlämningar. Vill man se ett fint exempel på forntida domarringar går det att åka till domarringarna vid Västbo hembygdsgård i Smålandsstenar . Där finns ett gravfält med tjugo resta stenar, varje sten är ca 2500 år gammal. Domarringarna är ett av Smålands mest kända fornminnen och har givit namn åt orten Smålandsstenar.

Tvärs igenom Gislaveds kommun går den stora ån Nissan. Längs Nissadalen slingrar sig en väg kallad Nissastigen som sedan urminnes tider använts av vandrare och ryttare. Närheten till denna allfartsled och det strategiska läge det medförde, har varit och är fortfarande, betydelsefullt för kommunen. I Gislaved korsas idag Nissastigen av riksväg 26 Jönköping-Halmstad och riksväg 27 Borås-Växjö.

På 1600-talet vid de svenskdanska krigen använde sig de danska härarna av Nissastigen när de drog förbi. Delar av Gislaveds kommun var den sista utposten mot Danmark innan Halland blev svenskt. Även gränshandeln mellan Sverige och Danmark var då livlig. Första gången Gislaved omnämns är 1434. Då Gyllenfors järnbruk anlades, 1743, växte samhället Gislaved. Små bosättningsställen växte upp på ömse sidor om Nissan.

I mitten av 1800-talet kom den första stadigvarande lanthandeln till Gislaved. Kort därefter anlades Gyllenfors glasbruk. När sedan järnvägen kom till byn 1901, gummiindustrin tog fart, allt fler företag och industrier etablerade sig, växte samhället upp kring industrierna. Gislaved blev köping 1949.

Upplagd av Bengt kl. lördag, november 21, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)