Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 23 november 2009

Väddö.

Väddöbygden ligger 35 km. norr om Norrtälje vid Ålands hav. Väddöbygden sträcker sig från Singö i norr till och med Arholma i söder.


Kända platser är Grisslehamn, Elmsta, Väddö kanal.
De vackraste platserna i Väddöbygden är våra 30 smultronställen.
Man kan även göra en utflyckt till Åland med Eckerölinjen från Grisslehamn.

Väddö (Wäddö) är den norra halvan av en ö i norra Roslagen och ligger ca 10 mil norr om Stockholm. Väddö räknas tillsammans med den södra delen av ön, som går under namnet Björkö, som Sveriges till storleken sjunde största ö med en yta på 12 790 hektar och en omkrets på ca 204 km. Väddö tillhör gamla Väddö och Häverö skeppslag och var egen kommun (socken) fram till 1971, då den gick upp i Norrtälje kommun. I söder övergår Väddö till Barnens Ö och Björkö och i norr till Fogdö.

Ön har cirka 3000 permanentbostäder och drygt 8000 fritidshus. Näringslivet på ön är beroende av sommarturismen i form av båtresenärer och fritidsboende, samt av jakt och fiske. Många hantverkare arbetar som egna företagare.
På Väddö nordspets ligger det gamla fiskeläget Grisslehamn. Ända in på 1950-talet benämndes det Nya Grisslehamn till skillnad mot Gamla Grisslehamn, varifrån postrodden startade på 1600-talet. I Grisslehamn finns bland annat Engströmgården, som driver ett museum om. År 1940, samma år som Engström avled, flyttade en annan smålänning och känd person till Tomta; Vilhelm Moberg. I Grisslehamn finns också anrika Hotell Havsbaden som lockar både turister och företag till orten.

Mitt på Väddö ligger Älmsta (eller Elmsta som det tidigare stavades och som Väddöborna fortfarande använder sig av) som är Väddös största samhälle. Elmsta är uppdelat i två delar, varav den större (Elmsta) ligger på fastlandet och den mindre (egentligen inte Elmsta utan byarna Norra Sund och Hammarby) på ön. Strax söder om Elmsta ligger på fastlandssidan Roslagens Sjöfartsmuseum, där hela miljön i och kring Roslagens sjöfartsmiljöer finns att uppleva. Cirka 2 kilometer ostsydost om Älmsta höjer sig Kasberget över den omgivande jordbruksbygden. Utsikten därifrån är vidsträckt, och man kan i gott väder se ända till Åland.

Väddö Kanal och Väddöviken skiljer ön från fastlandet. Väddö binds samman med fastlandet med hjälp av tre broar; Trästabron i norr, Älmstabron i mitten och Bagghusbron i söder. Väddö kanal, som började anläggas 1819 och invigdes 1840, är en av Väddös populäraste attraktioner med ungefär 22 000 passerande båtar per år. Kända evenemang är postroddtävlingen Postrodden och Elmstanatta, Roslagens största sommarfest.

Upplagd av Bengt kl. måndag, november 23, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)