Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 10 november 2009

Vedum.

Vedum är en tätort och tidigare kommun i nuvarande Vara kommun i Västra Götalands län.
Tätorten Vedum har växt upp i anslutning till Vedums station som öppnades redan 1866, när Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg drogs fram genom bygden, och tågen stannar än i dag.
Orten hyser såväl industri som kommersiell och offentlig service för den omgivande bygden.
Samma område som i dag utgör Vedums församling slogs redan 1952 ihop till Vedums kommun. Dessförinnan hade varje församling utgjort en egen kommun, med undantag för Bitterna som varit uppdelat i Västerbitterna och Österbitterna kommuner.
Vedums kommun införlivades 1967 med Vara köping. De två mest kända företagen på orten startade under tidigt 1900-tal: Vedum Kök & Bad och Vedums Chark. Det förra finns kvar än i dag och är riksbekant, men det senare flyttade 1997 några mil norrut.
Eftersom bygden ligger mitt i de mest jordbrukspräglade, centrala delarna av Västergötland, så är dessa näringar också betydande. Ortens ursprungliga namn var Vidhem, vilket betyder "gården i skogen": Trakten ligger i ett något kuperat övergångsområde mellan Varaslätten och Hackebergsskogen (tidigare en del av Edsveden). I den västgötska dialekten blev uttalet så småningom förändrat till Vedum.
Det har även funnits två andra socknar i Västergötland med samma namn: Vedum i Kållands härad, som redan under 1500-talet införlivades med Järpås församling, samt Vedum i Kinne härad.
För att undvika förväxling tillades häradsnamnen som prefix 1885: Vi fick Laske-Vedum, som denna artikel handlar om, och Kinne-Vedum. Vid en stor församlingsrevision i Skara stift 2002 upphörde Kinne-Vedums församling, och Laske-Vedum tappade åter häradsnamnet.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, november 10, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)