Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 20 november 2009

Sofia, Grad Sofiya. (Bulgarien)

Bulgariens huvudstad är en märklig blandning av gammalt och nytt, dess bysantinska kyrkor och grindar slott sitter sida vid sida med en urban kärna till stor del byggdes om efter andra världskrigets bombningar.


Sofia - likt Bulgarien som helhet - har kämpat för att hitta sig själv under senare år, bara börjat återhämta sig från en lång arv hårdhänta kommunistiska styret.
Upplevelsen för besökare kan vara stimulerande och frustrerande på samma gång. För varje restaurerade fresk återerövra landets rika förflutna, det finns en arkaisk dator puttering längs medan du försöker kontrollera din e-post.

Som den slumrande turistnäringen sakta vaknar, även om vissa av de knölar är säker på att jämnas över, och Sofia får en dag ut i en myllrande modern stad. Dess antika rötter är säkert odiskutabel. Bosatte sig i det första årtusendet f.Kr., var Sofia en utpost till makedonier och romare, det plundrades av hunner och steg till härliga höjder under bysantinerna. Mycket av det bysantinska inflytandet har bevarats genom århundradena - från den vittrade vallarna till fina kyrkor - även som staden själv genomlidit nästan 500 år av det ottomanska riket.

Befriades av ryska trupper år 1878, blev den bulgariska huvudstaden strax därefter. Men det gångna århundradet var knappast slag till Sofia, som bombades hårt under andra världskriget och senare led genom mer än 40 år av förtryckande regel. Även om det snubblar mot en fri marknadsekonomi i kölvattnet av kommunismen, fortfarande hämmas av mycket av den tidens vanstyre.Trots sin kliv framåt, är Sofia fortfarande plågas av låga löner och hög arbetslöshet. Det är självklart så, att detta är en stad i Europa du kan göra på billig.

De flesta av dess sevärdheter finns runt den kompakta kärnan, huruvida dess beundra Nevski-katedralen - ett av de största ortodoxa kyrkorna i världen - eller bläddra igenom utomhus bokmarknaden i Slaveyov Square. Ännu bättre är Sofia ett bekvämt nav för att utforska den bulgariska landsbygden med dess haunting skog, dold kloster, slående berg och Svarta havets stränder.

De flesta av Bulgariens skönhet inte uppstår inte förrän du har lämnat kapital bakom, och för många resenärer, s Sofia bara en kort mellanlandning på väg in i eller ut ur landet.

Inga kommentarer: