Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 10 november 2009

Tallinn. (Estlands huvudstad)

Tallinn, tidigare Reval, är Estlands huvudstad och största stad, belägen vid Finska viken i den norra delen av landet.Gamla staden i Tallinn sattes 1997 upp på Unescos världsarvslista. Namnet Tallinn är en sammandragning av estniska Taani linn eller Taanu linna, vilket betyder ”danskborgen” eller ”den danska staden”. Reval är det tyska, danska och svenska namnet, möjligen uppkallat efter det då närliggande landskapet Rebälä. När den tyska och svenska befolkningen tvingades lämna landet i samband med andra världskriget kom namnet ur bruk, och numera används namnet Tallinn även på svenska och tyska. Under medeltiden var Lindanäs det svenska namnet på staden. Under samma tid kallades staden Lyndanisse av danskarna.
Andra historiska namn är Kesoniemi, Koluvan, Lindanisa, Lindanise, Lindenäs, Revalia, Revel, Reveln och Räffle. På ryska skrivs ofta Tallin med ett 'n' (Таллин). Estlands Språkinspektion rekommenderar att skriva med två 'n' även på ryska (Таллинн). Tallinn, före 1918 även kallad Reval, med sitt gynnsamma handelsläge vid Finska viken, växte fram vid foten av den borg, som den danske kungen Valdemar II Sejr lät uppföra sedan han besegrat esterna vid Lindanäs 1219. Enligt legenden ska för övrigt Dannebrogen ha fallit ned till kung Valdemar under slaget och räddat de danska korsfararna från undergång. Borgen med de kringliggande landskapen i norra Estland styrdes en kortare tid av Svärdsriddarorden, därefter av Danmark och 1346-1561 av Livländska Orden. Staden grundades av ett hundratal hanseatiska köpmän från Visby som bosatte sig i Reval 1232. Den antog tidigt den lybska rätten och blev medlem av Hansaförbundet, vilket gynnade dess utveckling och ställning som ledande hansestad inom Rysslandshandeln. Staden blev en svensk besittning 1561–1721, men efter Stora nordiska kriget kom den under ryskt herravälde. När den fria republiken Estland grundades 1918 antogs namnet Tallinn som huvudstadens officiella namn. Sedan självständigheten från Sovjetunionen (1991) har resemöjligheterna mellan Västeuropa och Estland förbättrats radikalt. Stora hotell har byggts i de centrala delarna av staden och dessa håller västeuropeisk standard. Det är oftast inga problem att göra sig förstådd på engelska i någon del av staden.
Att förflytta sig i Tallinn är inga problem. Till en mycket rimlig kostnad, 15-20 estniska kronor vilket motsvarar 10-15 svenska kronor, kan man åka spårvagn, buss eller trådbuss. Biljetter köper man antingen i förväg i någon av de många tidningskioskerna eller direkt av föraren. Det förra alternativet är billigast. Även Tallinn Card gäller som färdbevis.
Notera att den snabba ekonomiska tillväxten i Estland gjort att de lokala priserna inte alls är så förmånliga som de kan vara i övriga länder i före detta Östblocket.

Inga kommentarer: