Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 12 november 2009

Hur dog ­Tutankhamun?

Tutankhamun (ibland stavat Tutenkh-, -amen, -amon; egyptiska: twt-ˁnḫ-ı͗mn; tVwa:t-ʕa:nəx-ʔaˡma:n), född cirka 1358 f.Kr., var en egyptisk farao av den artonde dynastin under en period i forntida Egyptens historia känd som Nya riket. Han regerade från cirka 1347 f.Kr. fram till sin död omkring år 1339 f.Kr. Hans ursprungliga namn, Tutankhaten, betyder "levande bild av guden Aten", medan Tutankhamun betyder "levande bild av guden Amun". Han skrev förmodligen en del av Amarnabreven. Han var troligen även densamme som kung 'Rathotis', vilken enligt Manetho, en antik historiker, hade regerat i Egypten i nio år. Tutankhamun var gift med sin halvsyster Ankhesenamun, dotter till Akhenaton och drottning Nefertiti. Själv var han son till bi-hustrun Kia. Eftersom han då var så ung - endast nio år gammal - fick han mycket hjälp av sin premiärminister Ay (mer känd som Eje) som senare blev Tutankhamuns efterträdare.
Howard Carters upptäckt år 1922 av Tutankhamuns intakta grav bemöttes med världsvid nyhetsbevakning och ledde till ett nytt allmänintresse för antikens Egypten, för vilket Tutankhamuns begravningsmask fortfarande är ett populärt ansikte utåt.

Tuthankhamun blev farao som 8–9-åring och dog cirka tio år senare. I många år trodde man att han mördades. När arkeologen Howard Carter den 26 november 1922 fann Tutankhamuns mörka gravkammare, var det ett av de största ögonblicken i arkeologins historia. Efter mer än 30 år i Egypten hade Carter slutligen hittat den enda orörda faraograv som hittills återfunnits. Graven hade förseglats mer än 3000 år tidigare, och inne i den fanns en sarkofag, som innehöll Tutankhamuns balsamerade kropp i en kista av massivt guld.
Carters unika fynd fogade ytterligare en bit till arkeologernas bild av de stora ­farao­­nerna, men det väckte även nya frågor. Undersökningar av mumien visade nämligen att faraon var bara 18–19 år, när han dog. Varför hade han dött så ung? Kunde det kanske röra sig om ett brott?
Faraon intog tronen som barn
Tutankhamun blev farao, när han bara var 8–9 år gammal, och vid den tidpunkt då han besteg tronen, hade Egypten precis genomgått en religiös och kulturell revolution under hans far Akhenaton. Denne hade flyttat landets huvudstad från Thebe till al-Amarna, gjort upp med det mäktiga prästerskapet och infört en helt ny religion. Under barnakungen Tutankhamuns rege­ringstid satte starka ämbetsmän stopp för Akhenatons förändringar. Thebe blev åter Egyptens huvudstad, och det gamla prästdömet återinfördes. För att lösa gåtan bakom Tutankhamuns plötsliga död obducerades hans mumie första gången 1926.
Det gav dock ingen förklaring, men när mumien obducerades igen 1968, tog man även röntgenbilder av kraniet. Det gav nya fakta. Röntgen­bilderna avslöjade nämligen spår efter en blod­ansamling baktill på kraniet, som kunde tyda på att Tutankhamun dött av antingen en pil eller ett slag i nacken. Dessutom fann man en liten, lös benbit inne i kraniet.
Det fick två amerikanska detektiver, Gregory Cooper och Michael King, att dra slutsatsen att Tutankhamun mördats. De pekade ut Tutankhamuns efter­trädare, Eje, som huvudmisstänkt för mordet.Forskarlag lanserar ny förklaring
Nyligen har Michael King och Gregory Coopers teorier emellertid förkastats. År 2005 gjorde ett egyptiskt forskarlag under ledning av Egyptens chefs­arkeolog, Zahi Hawass, nämligen nya skanningar av Tutankhamun. Undersökningen visade att skadorna på kraniet uppstått först efter faraons död.
De sammanlagt 1700 skanningbilderna avslöjade å andra sidan en kraftig skada på Tutankhamuns vänstra lårben. Några av de stora blodkärlen i låret hade slitits upp och lämnats som ett öppet sår. En sådan skada skulle mycket väl ha kunnat uppstå efter en rid­olycka. Utan antibiotika eller operation har den unge Tutankhamun därefter dött av kallbrand inom loppet av bara några dagar, lyder den senaste förklaringen nu.

Inga kommentarer: