Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 10 november 2009

Inuiter.

Inuiter (inuktitut inuk 'människa, folk') är ett arktiskt folk som lever i norra Kanada (särskilt Nunavut), Alaska, och på Grönland. Inuiterna, som har en språklig gemenskap, är en av de två större folkgrupper som man brukar syfta på när man talar om eskimåer; den andra är yupikerna som lever i de arktiska delarna av Ryssland och i Alaska, och som tillhör en annan språkgrupp.
Inuiternas ursprungliga livsmönster och mytologi tillhör de mest väldokumenterade. Inuiternas språk kallas inuit eller inuktitut. Anorak 'tunn vindjacka med kapuschong', igloo 'ishus', kajak 'mansbåt' (jämför umiak 'kvinnobåt') och parkas 'knälång vindjacka med pälskantad kapuschong' är inuitiska lånord i svenskan.

Nomenklatur:

Ordet inuit (för en person inuk, för två personer inuuk) kommer från språket inuktitut och betyder 'människor'. Enligt en föråldrat teori fick de beteckningen eskimåer av indianer som lever granne med inuiter, till exempel cree eller algonkin. Ordet eskimå har på dessa språk trotts betyda ungefär 'de som äter rått kött', en tolkning som idag dock är vetenskapligt ifrågasatt. Inuiter i framförallt Kanada och på Grönland betraktar dock fortsatt ordet eskimå i denna betydelse som nedsättande. I Nordamerika, med undantag av Alaska, och på andra ställen av jorden minskar användandet av ordet eskimå allt mer. Det beror troligtvis på det stegrade intresse för inuiter som finns sedan 1950-talet.
I Alaska används inte termen inuit, utan oftare eskimå, eftersom där både bor yupiker, som inte ingår i begreppet inuit, och inupiater (som definitionsmässigt är inuiter). Inuit används där vare sig specifikt för inupiater eller som generell benämning. Inuiternas möten med den västliga kulturen är dokumenterat men ofta med skrifter som är påverkade av ideologi i olika former. Ofta är dessa skrifter förkortade så att det fattas viktig information.
Sedan andra världskriget har stora förändringar pågått i inuiternas territorium. Sedan 1960-talet lever merparten av inuiterna i inte längre som nomader. De flesta bor i hus av trä som på grund av permafrosten står på pålar. Husen värms med olja och friskvattnet kommer i en stor tank på en lastbil. Även spillvattnet transporteras med lastbil och många hushåll är utrustade med moderna kommunikationsinstrument.
Slädhundarna har ersatts med snöskoter och istället för kajak och umiak används fabrikstillverkade båtar med motor. Jakten på grönlandsvalen förekommer bara tillfälligtvis för att bevara den gamla traditionen. Även handeln med päls av sälar och rävar eller med elfenben av valross eller narval minskar på grund av skyddsåtgärder för dessa djur.
1 april 1999 bildades territoriet Nunavut i nordöstra Kanada. Inuiterna har ett självstyre i Nunavut och kan vårda sina gamla traditioner.
Det finns även internationella rörelser, till exempel Inuit Circumpolar Conference (ICC), som koordinerar politiska aktiviteter av inuiter. Många inuiter ser ett stort problem i den pågående uppvärmningen av jordens atmosfär som påverkar djur- och växtlivet i deras region. Därför har regeringen i territoriet Nunavut med Paul Okalik i spetsen ett stort intresse av vidareutvecklingen av Kyotoprotokollet.

Inga kommentarer: