Härnösand.

Härnösand är en tätort i Ångermanland samt centralor i Härnösands kommun, residensstad för Västernorrlands län och stiftsstad i Härnösands stift.

Härnösand grundades 1585 av Johan III. Staden anlades på fastlandet och på öarna Härnön, Mellanholmen, Kronholmen och Bockholmen, de båda senare sedan länge förenade med fastlandet. På 1300-talet var Härnön en egen socken (Parochiae Hernö) och omtalas 1374 i samband med en visitationsresa där man stannade vid en hamn (portu) med namnet Hernösundh. Namnets förled har i en tolkning av Hjalmar Lindroth från 1915 ansetts komma från ett ord, härn, besläktat med hjärna/hjässa som skulle komma av öns höjder mot havet. 1955 föreslog Torsten Bucht att det var berget Vårdkasen som påminde om toppen på ett huvud. Hans tolkning är alltså "ön med det toppformiga berget". Tolkningarna faller på att ön eller berget inte från något håll påminner om en skalle. Ett tredje förslag är att namnet hänger samman med gudinnan Härn som är ett binamn på Freja i hennes egenskap av linodlingens beskyddarinna. På Härnön har under järnåldern funnits ett Hov, en kultplats för en större grupp människor, vilket skulle kunna tala för att det inte är uteslutet med ett gudinnenamn i förleden. Hov i Torsåkers sn, Ångermanland är troligen en kultplats med kopplingar till guden Tor och det är därför inte otroligt att hovet på Härnön är att förknippa med en gudinna. Se också Frösön och Norderön i Jämtland.
Härnösand har en lång tradition som administrativt centrum i Västernorrlands län, där staden varit residensstad sedan 1654, frånsett perioden 1762-78. Redan 1645 blev Härnösand residensstad, då för Härnösands län. Landsarkivet i Härnösand började sin verksamhet 1935 och har Sveriges största landsarkivdistrikt, omfattande hela Norrland utom Jämtlands län.
Under 1800-talet blomstrade staden till stor del tack vare ett aktivt näringsliv baserat på varv, sjöfart och bankväsende. 1827 grundades en sparbank, och 1849 tillkom en affärsbank. Härnösand blev först i Europa med elektrisk gatubelysning 1885, och under 1890-talet besöktes staden bland annat av kaiser Wilhelm II och kung Chulalongkorn.
Härnösand har även en lång tradition som utbildningsstad. Härnösands gymnasium grundades 1658 och var länge det enda i Norrland. Härnösand har även varit lärosäte för utbildningar inom sjöfart, folk- och småskollärarseminarium samt döv- och teckentolksutbildningar. 1977 slogs de statliga utbildningar som då fanns i Härnösand samman till Högskolan i Härnösand, som 1993 inkorporerades i Mitthögskolan, vilken i sin tur 2005 blev Mittuniversitetet.
Lubbe Nordström, 1882-1942, gav i sitt författarskap namnet 'Öbacka' åt hemstaden Härnösand. Ett namn som väl överensstämmer med dess geografiska belägenhet. Östanbäcken är en stadsdel i Härnösands centrum som består till stora delar av trähusbebyggelse från 1700- och 1800-talet.