Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 7 mars 2009

Sollefteå.

Sollefteå, tätort (stad) i Sollefteå församling i Ångermanland och centralort i Sollefteå kommun i Västernorrlands län.

Sollefteå kom under medeltiden att utvecklas till en viktig handelsplats. I mitten av 1600-talet anlade kronan sågkvarnar i området. I början av 1700-talet byggdes ett järnbruk upp, vilket ursprungligen bestod av en masugn, men som snart ersattes av en stångjärnssmedja med två härdar. Bruket kom sedermera i Graningeverkens ägo, och i slutet av 1800-talet bestod det av en stångjärnssmedja med 3 franche-comté-härdar, manufaktursmedja samt såg. De betydande jordområdena gjorde dock att bruket inköptes av Sollefteå köping vid sekelskiftet för att kunna tillhandahålla kronan mark för Västernorrlands regemente. Järnbruksepoken var då i praktiken redan över. Sollefteå blev municipalsamhälle år 1885, köping år 1902 och kom slutligen att få stadsprivilegier år 1917.
Under 1950-talet började vattenkraften i Ångermanälven att byggas ut, och 1966 påbörjades Sollefteå kraftverk som ligger mitt i orten. Det blev ett av de sista kraftverken att byggas i älven och är även det sista kraftverket nedströms älven.
Staden är belägen i Ångermanlands inland. Den ligger vid Ångermanälvens södra strand, ungefär en mil nedanför Faxälvens sammanflöde med Ångermanälven. Sollefteås stadsvapen innehåller en orre.
Ca 2 km från centrum ligger Hotell Hallstaberget. I direkt anslutning till hotellet ligger en skidanläggning med slalom, längdskidåkning, skidskytte och hoppbackar för ungdom, motionärer och internationell elit. Anläggningarna ägs och drivs av Sollefteå Kommun, den alpina delen är utarrenderad och drivs av Sportberget AB.
Centralt vid Ångermanälven finns campingplatsen Risön, camping med temperarat bad, tennisbanor, bangolfbana, klättringstorn, go-kart bana och fotbollsplaner.
Den lokala gymnasieskolan heter Gudlav Bilderskolan. Sollefteå har även ett naturbruksgymnasium och en skogsbruksskola..
Sollefteå kommun är Sveriges näst största vattenkraftsproducent. I Ångermanälven och dess biflöden Faxälven och Fjällsjöälven producerar 16 större kraftstationer närmare 15 procent av landets vattenkraft.
Stadsdelar är bl a Remsle, Önsta, Rödsta, Trästa, Hullsta, Prästbordet, Källsta, Billsta, Skärvsta, och Övergård.
Ångermanälven rinner ut i Bottenhavet. Mitt i Sollefteå stad finns Nipstadsfisket, som är ett exklusivt lax -och öringsfiske, vilket lockar många fisketurister.

Inga kommentarer: