Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 16 april 2009

Mölndal.

Mölndal är en del av tätorten Göteborg och centralort i Mölndals kommun. Mölndal var ursprungligen namnet på bebyggelsen kring Mölndalsåns fors (Götafors), där det fanns en liten by med fyra hemman. De låg i Fässbergs socken. När denna blev Mölndals stad 1922 fanns stora markområden som utnyttjades för industrier, bostäder med mera.
Förleden möln- i namnet Mölndal kommer av det fornsvenska mølna (jämför; mala), med betydelsen kvarn och syftar på just de kvarnar i Mölndals forsar som varit i bruk, sedan främst 1600-talet. Med efterleden -dal blir betydelsen kvarndalen. Namnformerna har bland andra varit: Mølnadalaa 1406, vidare Möldall 1530, Möllendall 1567 och Möllnedaalls 1638.
Fässbergs socken var en utpräglad jordbruksbygd med många kvarnar. De fanns redan på 1200-talet men utnyttjades först endast av bönderna själva. Senare kom kvarnarna till mera vidsträckt användning. Mölndal var en kvarnby ända till 1930, vilket var det sista året det maldes mjöl i kommunen, men den gamla kvarnbyn finns kvar med många K-märkta hus och industrier och är nu är ett populärt turistmål. Fler än sextio historiska kvarnar är kända till namnet.
Mölndals utveckling till industristad började redan på 1600-talet. Först kom pappersindustri, senare också oljeslageri och textilindustri. Den goda tillgången på vatten var en fördel för industrin. Den gamla kvarnbyn växte, bostadsområden uppstod i Krokslätt och Toltorpsdalen. När Mölndal blev stad hade den en ganska spridd bebyggelse, men nu har stadsdelarna vuxit samman med kyrkan och Mölndalsbro som centrum.
I Mölndal ligger travbanan Åbytravet, Mölndals sjukhus och den vackra 1700-talsanläggningen Gunnebo slott & Trädgårdar. På ett berg ligger den stora Fässbergs kyrka.
Västtrafik har en spårvägslinje till Mölndal, linje 4, som mot norr går vidare mot Krokslätt och Angered. Slutstationen för fyran är Mölndal Centrum, skyltat Mölndal. Under många är upprättshölls linjetrafik även av Mölndalsbuss. Nuvarande Öresundstågs- och pendeltågsstationen Knutpunkt Mölndal vid Mölndalsbro, hette tidigare Fässberg järnvägsstation eller Mölndals nedre. Järnvägsstationen Mölndals övre låg vid nuvarande regionaltågsbanan mot Borås.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, april 16, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)