Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 10 september 2009

Toholampi. (Västra Finland)


Toholampi är en kommun i landskapet Mellersta Österbotten i Västra Finlands län. Toholampi har cirka 3 660 invånare och har en yta på 626,36 km². Genom Toholampi rinner ån Lestijoki.
Från Toholampi kyrkby till Karleby är det 65 kilometer. Några kilometer utanför kyrkbyn ligger hembygdsmuseet Häkkilän kotiseutumuseo. Kyrkbyn har en befolkning på 1 000-1 500 personer. Den näst största byn är Sykärinen med en befolkning på 100-200 personer.
Trä- och matförädling har historiskt varit den huvudsakliga industrin i Toholampi.
Toholampi är enspråkigt finskt. Toholampi fick sin nuvarande befolkning då dessa "ödemarker" befolkades för gott på 1500-talet. Omkring 1500-talets mitt fanns sex gårdar, år 1600 14 gårdar och 1710 29 gårdar. Man fick sin huvudförsörjning genom jordbruket, främst kreatursskötsel, samt sidoförsörjning av fiske, tjärbränning och järnframställning.
Efter stora ofreden kom befolkningstillväxten ordentligt igång i Toholampi. År 1810 bodde 1 380 personer där och 1900 3 674 personer. Som mest bodde det omkring 1950 nästan 5 000 personer i Toholampi.
Toholampi tillhörde i äldsta tider Pedersöre socken, men från 1575 Lochteå. År 1665 blev Toholampi predikogäll och 1775 kapellförsamling. Egen församling blev Toholampi 1859. År 1665 byggdes ett mindre bönehus. Detta revs 1765 då en ny kyrka uppfördes, men även den ersattes av den nuvarande av C. A. Setterbergs hand, uppförd 1861. I kyrkan finns en altartavla vid namn Aftonvarden från 1761 av Johan Backman. Den nuvarande kyrkans byggande hade föregåtts av en 34-årig strid om var den skulle uppföras. I Sykärinen i Toholampi uppfördes 1961 ett kapell, efter Pertti Luostarinens ritningar.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, september 10, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)