Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 20 april 2010

Norrland.

Norrland är den nordligaste och största av Sveriges tre landsdelar och består av landskapen Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Lappland, Medelpad, Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland.
Norrland har en area på 261 292 km² och utgör cirka 59 % av Sveriges yta. Omkring 12 % av landets befolkning (omkring 1 116 000 invånare) bor i landsdelen. Liksom de andra landsdelarna (Svealand och Götaland) saknar Norrland idag egen administrativ betydelse, men begreppet används dagligen, till exempel i väderprognoser. Nästan alla postnummer som börjar på 8 eller alla som börjar på 9 ligger i Norrland.
Norra Sverige som statistiskt riksområde åsyftar Norrland samt Värmlands län och Dalarnas län. I andra sammanhang kan Norra Sverige åsyfta samma område som Norrland, eller allt som inte ingår i Mellansverige och Södra Sverige, det vill säga Norrland utom Gävleborgs län.
Riksområdet Norra Sverige är uppdelat i följande statistiska riksområden:
Övre Norrland: Västerbottens län och Norrbottens län. Se även Hovrätten för Övre Norrland och Övre Norrlands militärområde.
Mellersta Norrland: Västernorrlands län, Jämtlands län.
Norra Mellansverige: Gävleborgs län (samt Värmlands län och Dalarnas län som inte tillhör Norrland)
Med Nedre Norrland avses vanligen Västernorrlands län, Jämtlands län och Gävleborgs län. Se t ex Hovrätten för Nedre Norrland, Nedre Norrlands Producentförening och Nedre Norrlands militärområde.
I SMHI:s distriktsindelning av väderkartor avser Norra Norrland landskapen Västerbotten, Norrbotten samt Lappland, det vill säga samma område som Övre Norrland utom tre Ångermanländska kommuner till följd av att läns- och landskapsgränser inte sammanfaller. Södra Norrland omfattar landskapen Gästrikland, Hälsingland, Jämtland, Härjedalen, Medelpad samt Ångermanland, det vill säga väsentligen samma område som Nedre Norrland.
Begreppen Mellersta Norrland, Mellannorrland, mittsverigeregionen och Region Mitt har olika definition i olika sammanhang, men samtliga innefattar Sveriges geografiska mittpunkt.
Limes Norrlandicus (Biologiska norrlandsgränsen) är ett begrepp inom geografin som används för att förtydliga var sydliga respektive nordliga arter möts. Termen är formad av Rutger Sernander. Norrland som begrepp myntades 1435 i Karlskrönikan, då som norland för området norr om skogen Ödmården på bägge sidor om Bottenviken, det vill säga Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten (som då sträckte sig långt in i det historiska Österbotten). Norrland är således en kollektiv benämning för "landet i norr" och har därför haft kraftiga gränsskiftningar genom historien. Historiskt sett har begreppet Norrland använts om de nordliga delarna av riket som då även innefattande Finland. Norrland hade då två sydliga gränser, varav den östra gick vid Ule älv som mynnar ut vid Uleåborg. Norrland är den enda av Sveriges landsdelar som inte grundar sig på någon folkstams ursprungliga utbredning, i motsats till Götaland (götar) och Svealand (svear). Ändå diskuteras förekomsten av en norrländsk identiteten och folksjäl i litteratur, forskning och regionalpolitik avsevärt mer ofta än en svealändsk eller götaländsk identitet, inte minst i samband med diskussioner om en stor Umeåcentrerad Region Norrland. Många människor som bor i norra Sverige känner sig som norrlänningar parallellt med att man har en landskapsidentitet, medan man i södra Sverige har sin regionala identitet enbart i landskap och län men inte landsdelar. Begreppet norrlänning används såväl som självepitet, inte sällan med stolthet, som av människor från andra landsdelar.
Norrlänning och norrländsk som begrepp kritiseras emellertid för att inbjuda till allt för stora generaliseringar kring kulturella särdrag. Det förekommer att personer med rötter i Norrland inte vill bli kallade norrlänningar därför att man har sin identitet i en mindre region, eller därför att man uppfattar uttrycket som en stereotyp.
Begreppet norrlänning har gett upphov till den mindre frekventa antonymen "sörlänningar", som främst används inom Norrland, inte sällan pejorativt men även som självepitet av människor som bor i Norrland men har rötter i södra Sverige.
Noteras bör även att det inte finns en specifik dialekt kallad "norrländska". Däremot finns det en grupp dialekter som brukar kallas norrländska mål.

Inga kommentarer: