Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 22 april 2010

Sommen.

Sommen är en insjö belägen på gränsen mellan Östergötland och Småland. Större delen av sjön ligger i Östergötland. Arean är 132 km², vilket gör Sommen till Sveriges sjuttonde största sjö. Största officiella djup är 53 m, men inofficiella mätningar har visat över 60 meters djup. Medeldjupet i sjön är 17 m. Sjöns yta är belägen 147 meter över havet, vilket innebär att den är högt belägen för att ligga i södra Sverige. Sommen avvattnas genom Svartån vid Laxberg, där vattenreglering sker, till sjön Roxen. Vid Sommens utlopp är medelvattenföringen 11 m3/s. Sommens största tillflöde är Svartån. Det näst största är Bulsjöån.
Det bergiga landskapet har givit sjön en oregelbunden form, med många vikar och öar. Sjön har ungefär 350 öar, det ska enligt tradition vara 365, en ö för varje dag på året. Den största ön är Torpön. De flesta av öarna är bergiga, och det är även stränderna kring sjön. Sjöns omgivningar är glest bebyggda. De största samhällena vid eller i nära anslutning till Sommen är Tranås, Malexander och Sommen.
Sommen är känd för sitt klara, näringsfattiga vatten, i vilket man vid goda förhållanden kan man se uppåt 8-10 meter. Sommen är också känd för sitt fina fiske av laxfisk. Där finns bland annat Röding (Salvelinus alpinus), Sik (Coregonus fera), Öring (Salmo trutta) och Sommaströmming (Coregonus albula). Sjön har en egen Rödingsart, Sommarödingen. Det hittills störst fångade exemplaret togs i nät och vägde 11 kg. Även fågellivet kring sjön är rikt, och där häckar bland annat flera fiskgjusepar.
Sjön har genom åren trafikerats av åtskilliga ångbåtar, varav en fortfarande finns kvar, den gamla vedeldade Boxholm II, som gått på sjön sedan 1904.
Det finns flera legender runt Sommen, varav en handlar om Urkon, även kallad Sommakoa. Det berättas att det var en gammal ilsken ko som sparkade och krafsade upp ett stort hål. Det vattenfylldes sedan och blev sjön Sommen.
Mossön är en ö i Sommen.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, april 22, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)