Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 28 april 2010

Historiska Norrland.

Ursprungligen gick det historiska Norrland under namnet Hälsingland och hade en gemensam lag — Hälsingelagen. Namnet Norrland beläggs som redan nämnt först 1435. Under 1600-talet lydde "Wester Norlanden" och "Öster Norlanden", som de kallades, tidvis under samma ståthållare eller landshövding. När Sverige delades in i län, statliga förvaltningsområden, år 1634 klövs det gamla Norrland i två delar. Det ena länet, Norrlands län kom att omfatta landskapen Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten (med Norrbotten och Lappland som inte koloniserades färdigt förrän en bra bit in på 1800-talet). Det andra länet, Österbottens län kom att omfatta Österbotten. År 1638 bröts Västerbottens län ut ur Norrlands län och 1640 överfördes Gästrikland, som ditintills hört till Svealand, från Upplands län. Västernorrlands län myntades senare i kontrast till Österbottens län (framför allt de södra delarna), som utgjorde "Östernorrland". Österbottens län delades i två delar 1642.
I samband med att Jämtland och Härjedalen erövrades från Norge år 1645 upphörde Norrland att existera som administrativ enhet då de resterande delarna av Norrlands län delades upp i Hudiksvalls och Härnösands län. Västernorrlands län bildades emellertid ånyo 1654 och finns fortfarande kvar, om än avsevärt mindre numera. "Norrland" levde dock vidare med den generaliserade benämningen på allt land i norr. En schablonbild som inte alltid uppskattats i Härjedalen, Jämtland, Hälsingland och Gästrikland då det förr hette "Jämtland och Norrland" därav det faktum att Jämtlands län ligger väster om Västernorrlands och Nordisk Familjeboks uggleupplaga noterar år 1912 att "norrlänningarna själfva räkna likväl hvarken Gästrikland och Hälsingland eller Lappland till det egentliga N." . Österbotten avskildes från det övriga området 1809 då Finland erövrades av Ryssland.

Upplagd av Bengt kl. onsdag, april 28, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)