Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 18 april 2010

Månkarbo.

Månkarbo är en tätort i Tierps kommun i Uppsala län. Orten ligger ca. 12 km söder om Tierp och hade 650 invånare år 2000. Månkarbo, som ligger vid länsväg 600, ett par kilometer väster om motorvägen E4, saknar större arbetsgivare och pendling sker främst till Tierp och Uppsala. Genomfartstrafiken upphörde den 17 oktober 2007, då den nya motorvägen invigdes. Tierpsslätten, som omger Månkarbo, var under stenåldern en stor havsvik. Endast enstaka "öar" fanns av det nuvarande landskapet, ex. delar av den närliggande rullstensåsen. I samband med landhöjdningen började marken odlas upp och byar uppstod, av vilka flera fortfarande ligger på samma ställe.
Månkarbo har inte, i likhet med många andra samhällen i norra Uppland, en bakgrund som järnbruk eller dylikt. Ursprungligen var orten en vanlig bondby, första gången omnämnd 1456. Ortnamnet (skrivet Mwnkarabode 1496) betyder 'Mungakarlarnas bodar', d.v.s. utjordar åt de som bor i Munga by, på annat håll i Tierps socken. Fortfarande under 1910/20-talet var befolkningen dominerad av jordbrukare. Först under 1950-talet, i samband med bilismens genombrott, kom samhället växa nämnvärt i omfattning. De största arbetsplatserna kom att finnas vid cementgjuteriet, byggnadsfirman, åkeriet, lådfabriken och hos bryggeridistrubitören. Under 50-talet var lådfabriken den största arbetsplatsen med 34 anställda. Tillverkningen var till största delen ämnad staten och då framförallt till försvaret. Det tillverkades även godsfix och ribbpapper som användes som emballage för ömtåliga varor. Cementgjuteriet hade på slutet bara ett fåtal anställda och lade ned sin produktion 1976–77.

Inga kommentarer: