Canada.

Kanada, alternativt Canada (engelska och franska Canada), är ett land i Nordamerika. Kanada är med en area av 9,98 miljoner kvadratkilometer världens näst största land till ytan efter Ryssland. Med en befolkning på omkring 34 miljoner är det ett av världens mest glesbefolkade länder. Kanada gränsar till Stilla havet i väster och till Atlanten i öster och har landgräns mot USA i väster och söder. I nordöst går havsgränsen till Grönland med endast några mils avstånd mellan landmassorna på det närmaste stället. I öster har Kanada en havsgräns mot den mindre franska ögruppen Saint-Pierre och Miquelon. Norra Kanada sträcker sig nästan ända upp till Nordpolen och utgör en del av Arktis.
Kanada är en federation som består av tio provinser och tre territorier. Genom British North America Act 1867 blev Kanada en parlamentarisk demokrati och har idag drottning Elizabeth II som statsöverhuvud och Michaëlle Jean som generalguvernör.
I huvudstaden Ottawa i Ontario finns Kanadas parlament. Kanadas generalguvernör, som företräder statsöverhuvudet (monarken), premiärministern och oppositionsledaren har alla ett residens i Ottawa.
Kanada bestod ursprungligen av franska och brittiska kolonier, och blev sedan en brittisk dominion. Landet tillhör de stater som grundade FN, Samväldet och La Francophonie samt kallar sig ett tvåspråkigt och mångkulturellt land.
Majoritetsspråket är engelska. Franska är det dominerande språket i Québec men talas även i New Brunswick, Nova Scotia och Manitoba. Även i Ontario finns en stor fransktalande minoritet (mer än 500 000 personer) och även om delstaten inte officiellt är tvåspråkig så har den fransktalande minoriteten omfattande rättigheter till skydd för sitt språk. I Nunavut i norr är inuktitut det mest talade språket och har också status som officiellt språk där.
Kanada är ett industrialiserat och högteknologiskt land med stora naturtillgångar och hög levnadsstandard. Med sin rikliga tillgång på fossila bränslen, kärnenergi och vattenkraft är Kanada en nettoexportör av energi. Landets diversifierade ekonomi är starkt beroende av naturtillgångarna och handeln med i första hand USA, ett grannland man haft en lång och komplicerad relation till.
Motorfordon från Kanada bär nationalitetsbeteckningen CDN.

Enligt traditionerna hos Kanadas ursprungsbefolkning har människan bott i det som idag är Kanada sedan tidernas begynnelse. Enligt arkeologiska vittnesbörd har Kanada varit bebott i åtminstone 10 000 år. Omkring 1000 e.Kr. gjorde vikingar ett antal resor över Atlanten till Kanada och vid L'Anse aux Meadows finns fortfarande spår efter en bosättning.
De första brittiska anspråken i Nordamerika härstammar från 1497 då John Cabot nådde vad han kallade "Newfoundland". Det är idag oklart om det land han fann motsvaras av dagens Newfoundland, Nova Scotia eller Maine. Franska anspråk härstammar från upptäcktsresorna gjorda av Jacques Cartier fram till 1534 och Samuel de Champlain från 1603. Varken Cabots eller Cartiers ansatser ledde till några permanenta bosättningar.
År 1604 blev några franska bosättare de första européerna som permanent slog sig ned i Kanada. Efter motgångar den första vintern på Saint Croixön slog de sig ned i Port-Royal (dagens Annapolis Valley) i Nova Scotia, men övergav även denna bosättning 1608 för att istället grunda det som skulle komma att bli staden Québec. De ättlingar till tidiga bosättare som idag lever i Akadien härstammar från en senare generation bosättare. Fransmännen kallade sina kolonier i Nordamerika, förutom dagens Kanada även Louisiana i USA, för Nya Frankrike.
Brittiska kolonier i Nordamerika etablerades längs med USA:s östkust och kring Hudson Bay i norra Kanada. De franska och brittiska kolonierna växte och mellan 1689 och 1763 pågick en kamp mellan länderna om kontrollen över Nordamerika, en kamp som intensifierades av krigen i Europa mellan de båda stormakterna. Frankrike förlorade steg för steg sina territorier till britterna: först Nova Scotia genom fördraget i Utrecht 1713 och sedan återstoden av sina nordamerikanska besittningar genom fördraget i Paris 1763.
Under och efter amerikanska revolutionen flydde uppskattningsvis 70 000 lojalister från de segrande amerikanska staterna. Omkring 50 000 av dessa slog sig ned i brittiska Nordamerika som då bestod av Newfoundland, Nova Scotia, provinsen Québec och Prince Edward Island (grundad 1769). 1784 skapade man den nya kolonin New Brunswick för att ge plats åt lojalisterna. Genom Constitutional Act of 1791 delade Storbritannien upp provinsen Québec i Övre Kanada och Nedre Kanada.
USA inledde 1812 års krig genom att attackera brittiska trupper i Kanada, i ett försök att göra slut på det brittiska inflytandet i Nordamerika, och i synnerhet de brittiska attackerna mot handelsfartyg på Atlanten. I slaget vid York i april 1813 brände amerikanska trupper dagens Toronto. Brittisk-kanadensiska trupper hämnades genom att bränna ned Washington DC efter ett överraskningsanfall i augusti följande år, men pressades sedan tillbaka vid slagen vid Pittsburgh, Baltimore och New Orleans. Kriget slutade med fördraget i Ghent i december 1814. Först sedan Frankrike förlorat de krig Napoleon ledde började massinvandringen till Kanada ta fart igen.
Genom Act of Union 1840 slogs Övre och Nedre Kanada ihop till en provins, vilket Storbritannien hoppades skulle assimilera den franska befolkningen. Sedan britterna kommit överens med USA om gränsdragningen längs med den 49:e breddgraden (Oregonfördraget) grundade Storbritannien kolonierna British Columbia 1848 och Vancouverön följande år. Kanadas östra och västra delar var då ännu delat av Rupert's Land som kontrollerades av Hudson's Bay Company. I slutet av 1850-talet inledde politikerna i Kanada en serie expeditioner avsedda att ta kontroll över detta stora område.
Åren 1864 och 1866 höll brittiska politiker i Nordamerika, med John A. MacDonald i täten, tre konferenser för att skapa en federal union. Den 1 juli 1867 beviljade det brittiska parlamentet tre av sina kolonier – Kanada, Nova Scotia och New Brunswick – en egen författning, British North America Act, ofta kallad den kanadensiska konfederationen. Inom kort hade de återstående provinserna och territorierna gått med i konfederationen. 1880 hade Kanada fått sina nuvarande gränser, så när som på Newfoundland och Labrador som gick med 1949. Alberta och Saskatchewan fick dock status som provinser först 1905.
År 1919 blev Kanada medlem i Nationernas förbund och genom Balfourdeklarationen 1926 på det brittiska imperiets Imperial Conference fick Kanada till slut rätten att driva sin egen utrikespolitik för att följande år skicka sin första ambassadör till USA. Genom statuten i Westminster 1931 fick Belfourdeklarationen laga kraft och sedan dess kan inte det brittiska parlamentet stifta lagar med jurisdiktion i Kanada utan landets samtycke. Kanadensiskt medborgarskap infördes 1947 och sedan 1949 kan man i Kanada inte längre överklaga ärenden till det brittiska Privy Council ("kronrådet"). Rätten att ändra Kanadas författning låg hos det brittiska parlamentet ända till dess Canada Act 1982 till slut överförde även den rätten till Kanada.
Quebecs självständighetsrörelse har drivit igenom två folkomröstningar (1980 och 1995) om självständighet eller autonomi för provinsen, men utan att lyckas vinna tillräckligt stöd. 1997 beslutade Kanadas högsta domstol att ensidigt utträde inte var författningsenligt.