Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 26 mars 2010

Rimmat dillstektvårlamm med sparrispotatis, buljonggrönsaker och getostcrème.

Ingredienser 6 personer

800 g
dilammstek, benfri. Eller entrecôte eller ytterfilé av lamm
1 dl dillstjälkar, fint skurna
0,5 dl havssalt
2 msk smör, gärna ekologiskt
3 krm svartpeppar, nymald
2 dl dill, finhackad
Buljonggrönsaker
12 st sparrispotatisar, små
2 st gulbetor
2 st morötter
0,5 st blomkålshuvud
0,5 st romanescohuvud
6 dl vatten
1,5 st hönsbuljongtärning
1 dl ärter, gröna små
1 st schalottenlök
2 st salladslök
12 st sockerärt
0,5 dl gurka, tärnad
1 st citron, rivet skal
1 krm salt
1 paket ärtskott


Getostcrème
150 g getost, gärna svensk
0,7 dl lätt crème fraiche
Tillagning
Stefan och Andreas fick dilammet från Pyréneerna i Frankrike, men dilamm kan vara svårt att få tag på här i Sverige. I stället kan rätten lagas av entrecôte eller ytterfilé av lamm. Vill du förbereda kan grönsakerna förkokas och kylas. Getostcrèmen blir krämigast om den lagas och får stå kallt ett par timmar före serveringen.
1. Putsa ev köttet. Blanda dillstjälkar och salt. Klappa in det i köttet. Låt ligga i 30 min.


2. Getostcrème: Skär bort ev kant på getosten och mixa den slät tillsammans med creme fraiche i en liten matberedare eller med mixerstav. Lägg upp i skål och förvara kallt fram till serveringen.


3. Tvätta potatisen men låt skalet vara kvar. Koka den mjuk i lättsaltat vatten.


4. Skala och tärna gulbetor och morötter. Dela blomkål och romanesco i små buketter. Koka upp lättsaltat vatten i flera kastruller och koka grönsakerna var för sig tills de känns mjuka. Häll av vattnet och kyl grönsakerna snabbt i iskallt vatten.


5. Sätt ugnen på 125°. Skrapa bort dill och salt från köttet. Hetta upp smöret i en stekpanna, peppra köttet och bryn det runt om. Lägg köttet i en ugnssäker form och efterstek det tills innertemperaturen är 60°, i 15–20 min. Rulla in i folie och låt vila 20 min.


6. Koka upp vatten och buljongtärningar. Skölj och halvera sockerärterna, skala och skiva schalottenlöken tunt, skär salladslöken i bitar. Blanda potatis och förkokta grönsaker i buljongen, tillsätt sockerärter, ärter, gurka, lök och citronskal. Smaka av med salt. Koka upp och håll varmt.


7. Servering: Rulla köttet i finhackad dill och skiva det. Lägg upp grönsakerna i små portionsskålar av glas, garnera med ärtskott, lägg upp ett par skivor lamm och en klick getostcrème.

Upplagd av Bengt kl. fredag, mars 26, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)