Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 29 mars 2010

Münster. (Tyskland)

Münster är en stad i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen.


Staden är huvudstad i regionen med samma namn, Regierungsbezirk Münster.

Det råder medeltidskänsla över stadskärnan och alla nya byggnader har anpassats till den gamla arkitekturen.

År 2004 fick Münster utmärkelsen LivCom Award som världens bästa stad att bo i för kategorin städer med 250 000 till 750 000 invånare. Ett pris som den svenska staden Malmö också har vunnit (i en annan kategori).

Staden med omnejd kallas i folkmun för Münsterland. Staden är också en stor cykelstad.
Münster blev officiellt storstad år 1915. Staden har lite mer än 270 000 invånare och cirka 48 500 studenter.

Därmed är Münster den näst största studentstaden i Tyskland efter München. Staden är en viktig länk för administrationen i Nordrhein-Westfalen. I staden återfinns konstitiutonsdomstolen och överdomstolen, vilket lever kvar sedan tiden då staden var huvudstad i Westfalen. Staden grundades år 793 och var betydelsefull inom Hansan under medeltiden.

År 1534 tog Anabaptister kontrollen över staden under ledning av Jan van Leiden. När staden återtogs 1535 avrättades upprorsledarna brutalt, och kropparna visades i burar upphängda i tornet på St. Lambertikyrkan. Dessa burar hänger där än.

I stadens rådhus slöts den westfaliska freden 1648, vilken avslutade det trettioåriga kriget. Vid samma tid nådde kampen för att staden skulle bli oavhängig sin höjdpunkt. Det kulminerade i ett försök att göra Münster till fri riksstad. Det ledde dock till konflikt mellan borgerskapet och de kyrkliga furstarna och resulterade i öppen konfrontation med furstbiskop Bernhard von Galen, som 1661 höll staden belägrad i åtta månader.

1780 grundades stadens universitet (Westfälische Wilhelms-Universität).
Efter den siste furstbiskopens död 1801, besattes staden ett år senare av den preussiske generalen Gebhard Leberecht von Blücher. Preussens överhöghet legitimerades först 1803, innan Napoleon intog och besatte staden 1806. Först 1813 fördrevs fransmännen från staden av preussiska och ryska trupper.

Efter Europas nyordning genom Wienkongressen 1815 tillhörde Münster officiellt Preussen och var provinshuvudstad i den nygrundade provinsen Westfalen.
Under andra världskriget skadades bebyggelsen svårt, men byggdes upp igen till sitt ursprungliga utseende. Münster var den preussiska provinsen Westfalens residensstad till 1949, när Preussen upplöstes.

Upplagd av Bengt kl. måndag, mars 29, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)