Stralsund. (tyskland)

Stralsund, stad i den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern, belägen vid Östersjökusten. Stralsund var i svensk ägo från den Westfaliska freden 1648 till 1815, då området avträddes till Preussen för en större summa pengar 1815. Under perioden 1720-1815 var staden säte för den svenske guvernören i Pommern. Det finns talrika svenskminnen i Stralsund. År 2002 togs gamla stan i Stralsund upp på UNESCO:s världsarvslista.
Staden har omkring 59 000 invånare (2003). Den anlades 1234 och tillhörde från 1278 Hansan och har alltid varit en betydande sjöfartsstad. I Stralsund finns i dag skeppsvarv, den tyska marinens tekniska skola, bryggeri samt arbetsmarknadens försäkringsanstalt, som är den största arbetsgivaren. Genom sitt läge vid Östersjön och stadens historia är Stralsund en viktig turistort i norra delen av förbundsrepubliken. Malmö är en av Stralsunds vänorter. Stralsund anlades 1234 av Wizlaw I, furste av Rügen. Trots att staden flera gånger blev härjad, växte den i betydenhet och var på 1300-talet, näst Lübeck, Hansaförbundets förnämsta stad och fick under de pommerska hertigarnas välde viktiga privilegier.
Staden slöt 24 juni 1628 förbund med Gustav II Adolf. Senare samma år blev den hårt ansatt av de kejserliga trupperna under Wallenstein, för vars Östersjöplaner Stralsund var oundgängligt. Gustav II Adolf skickade då trupper under Alexander Leslies överbefäl, och belägringshären tvingades, efter stora förluster, bryta upp 24 juli. Segern har firats årligen sedan dess. Stralsunds dåvarande befästningar utgjordes endast av en tornprydd ringmur samt av smala jordlinjer på och framför de dammar, som förenade den i övrigt, av en bred våt grav, omgivna staden med fastlandet. Sedan Gustaf Adolf i september 1630 kommit till Stralsund med större delen av sin armé och beslutat att göra Stralsund till sin operationsbas, förmåddes borgarna att förstärka försvarsverken med ett par bålverk samt raveliner och utanverk, allt palissaderat, vid Franken- och Knieperportarna ävensom befästningen på Dänholm.
Genom westfaliska freden (1648) kom Stralsund i svensk ägo och var, med vissa avbrott, under ett och ett halvt århundrade svenskarnas viktigaste förpost på kontinenten. I september 1678 anfölls staden av Otto Wilhelm Königsmarck med omkring 4 000 man. Staden försvarades av brandenburgare och danskar från batterier på Dänholm och på fastlandet. von Königsmark lät slutligen 157 grova kanoner spela mot staden, som råkade i brand. Borgarna gjorde myteri och 15 oktober 1678 måste Königsmarck dagtinga. Genom freden 1679 återgick Stralsund till Sverige och stadens illa medfarna försvarsverk återställdes och byggdes ut, bland annat med ett hornverk framför Knieperporten. -> Under stora nordiska kriget blockerades Stralsund av de allierade (ryssar, sachsare, danskar) mellan 7 september 1711 och 7 januari 1712 samt hösten 1713. Den 11 november 1714 kom Karl XII till staden. I september, året därpå, belägrades den av de allierade (preussare, danskar, sachsare). Staden var då i tämligen gott försvarsstånd. Försvararna byggde dessutom, under belägringen, en mängd framskjutna verk, retrancherade Dänholm och Altefähr, iståndsatte Redewichskansen och byggde en redutt på Ruden. Försvaret leddes av kungen själv. Först 2 november 1715 öppnade fienden artillerield; i december 1715 började staden likna en grushög och redan 12 december 1715 var en bräsch skjuten. Natten till den 22 december 1715 lämnade Karl XII staden för att segla över till Skåne och följande dag tvingades staden kapitulera. Efter fredsslutet 1720 återlämnades Stralsund till svenskarna.
Under sjuåriga kriget blockerades Stralsund vintrarna 1757-1758 och 1758-1759 av preussarna. Enligt en av Virgin utarbetad plan arbetades "med force" på Stralsunds förstärkande från 1770 till 1776, varefter en av von Röök utarbetad förstärkningsplan följdes. Februari-mars 1807 var staden innesluten av fransmännen; de fördrevs ur Pommern, men återkom och började den 6 augusti 1807 belägra Stralsund, som redan den 20:e samma månad öppnade sina portar, sedan svenskarna natten innan övergått till Rügen. Fransmännen raserade en del av försvarsverken. Den 31 maj 1809 stormades, den av Schills friskara besatta, platsen av danskar och holländare. 1810 återfick Sverige Stralsund genom freden i Paris, men avträdde det jämte det övriga Pommern till Danmark, som 1815 överlät det till Preussen. 1873 upphörde Stralsund att vara fästning. Staden behöll länge sitt särskilda, under de katolska hertigarnas välde tillsatta, protestantiska stadskonsistorium. Stadens borgmästare, syndikus och rådsmedlemmar hade som sådana personligt adelskap, ett privilegium förlänat av Karl XII.
Nicodemus Tessin d.ä. och Carl Wilhelm Scheele föddes och växte upp i Stralsund.