Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 9 april 2010

Tartu. (Estland)

Tartu (historiska namn: tyska och svenska: Dorpat; ryska 1893—1918 Юрьев, Jurjev, men idag Тарту, Tartu) är en stad i sydöstra Estland. Staden är huvudstad i Tartu län (Tartumaa, Dorpatland) och har 101 297 invånare (2004). Tartu ligger i det historiska Livland och var fram till Estlands självständighet känd i omvärlden under sitt tyska namn Dorpat. Tartu är ett relativt välmående akademiskt centrum och är landets andra stad i storlek, och under snabb ekonomisk utveckling. Tartu är systerstad till Uppsala och orterna har ett mycket nära samarbete. I Tartu finns också huset Uppsala Maja som är en symbol för Tartus nära samarbete med Uppsala.
Genom staden flyter Emajõgi, en av Estlands största floder.
Dorpat grundades av storfursten Jaroslav I men erövrades sedan av esterna och 1224 av Svärdsriddarorden. Staden blev under Svärdsriddarordens styre biskopssäte och en viktig plats för handeln mellan Hansan och Ryssland. År 1558 intogs staden av ryssarna, därefter fick staden nya herrar vid ett flertal tillfällen; Polen (1582), Sverige (1601), Polen ånyo (1603), och sedan tillbaka till svenskt styre 1625.
Gustav II Adolf lät grunda ett universitet (se Tartu universitet) år 1632. Under stora nordiska kriget erövrades Dorpat 1704 av den ryske tsaren Peter I och kom under ryskt styre. Ryssarna deporterade hela stadens befolkning till det inre av Ryssland. Vid Estlands självständighet kom staden att tillhöra denna nya stat. Under mellankrigstiden blev staden Estlands kulturella centrum och utvecklades till en viktig handels- och industristad. År 1940 intogs staden av Sovjetunionen. Under de följande årens stridigheter mellan Sovjetunionen och Tyskland totalförstördes staden. Av de klassiska byggnaderna finns kvar universitetet med sitt astronomiska observatorium, Rådhuset och Johanneskyrkan. Den senare svårt brandskadad under det senaste kriget, men restaurerad under 1990-talet.
Efter andra världskriget kom staden att tillhöra Estniska SSR inom Sovjetunionen. Deportationer av den estniska befolkningen (som före kriget utgjort 85 % av folkmängden) och inflyttning av ryssar och andra sovjetfolk ledde till att staden fick en mycket brokig etnisk sammansättning. Under sovjettiden byggdes en av Sovjetunionens viktigaste flygbaser i stadens utkant, med kapacitet att ta emot kärnvapenbärande jumboplan; det benämndes "objektet" då det inte fick nämnas vid namn.
Invid universitetet restes 1928 en staty av Gustav II Adolf. Den avlägsnades under sovjettiden men 1992 restes en ny, gjord efter en gipsmodell som fanns i Göteborg.

Upplagd av Bengt kl. fredag, april 09, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)