Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 8 juni 2010

Connecticut. (USA)

Connecticut, förkortat 'CT', är en delstat i nordöstra USA.


Namnet betyder på algonkin "vid den långa flodmynningen". Huvudstaden heter Hartford. Guvernör är sedan den 1 juli 2004 M. Jodi Rell. Statens officiella smeknamn är The Constitution State, vilket syftar på att dess Fundamental Orders från 1639 var en av de första skrivna konstitutionerna av sitt slag.

Till ytan är Connecticut den tredje minsta av USA:s delstater, i storlek jämförbar med Uppland, men med en befolkning på 3,5 miljoner. Befolkningstätheten är således hög, men skiljer sig betydligt från kustlinjen i sydväst, som utgör en del av New York Citys storstadsområde, till det relativt glesbefolkade östra Connecticut.
Connecticut är den sydligaste av de sex stater som tillsammans utgör New England.

När européer först koloniserade Connecticut var området befolkat av indianer av främst mohikan- (mohegan-) och pequotstammarna. Hartford vid Connecticutfloden anlades som handelsplats och stödjepunkt under namnet Huys de Hoop ('Hoppets hus') av Nederländska Västindiska Kompaniet på 1620-talet. År 1633 etablerade sig engelskspråkiga puritaner i det närbelägna Windsor. Snart dominerades Hartfordområdet av engelskspråkiga kolonister, varför holländarna drog sig tillbaka.

År 1638 grundades New Haven-kolonin vid Long Island-sundet. En författning för Connecticut, The Fundamental Orders, antogs den 14 januari 1639. New Haven-kolonin förblev dock en separat koloni till 1662, då kung Karl II utfärdade en ny, mycket frihetlig författning för hela Connecticut: Charter of the Colony of Connecticut. Enligt legenden försvarade kolonisterna sin författning då engelsmännen ville återkalla den genom att gömma den i en ek i Hartford, den berömda Charter Oak, som dock inte längre finns kvar.

Kolonisationsperioden präglades delvis av blodiga krig med urbefolkningen, vilket har lett till att endast spillror återstår av denna. Idag är kasinoverksamhet en viktig inkomstkälla på indianterritorierna: Foxwoods Casino som drivs av pequotindianer och Mohegan Sun som drivs av moheganindianer. En del av intäkterna används till att skildra dessa folks historia.

Connecticut var en av de tretton kolonier som bröt sig loss från England och bildade Förenta staterna. Kolonin deltog aktivt i det nordamerikanska frihetskriget.

Connecticut industrialiserades tidigt och drog under 1800- och 1900-talen till sig invandrare från bland annat Italien, Polen, Ryssland och Tyskland. Åtskilliga svenskar har också genom tiderna slagit sig ned i staten.

År 1940 fanns 14 532 invånare i Connecticut som var födda i Sverige (källa: Svensk uppslagsbok, andra upplagan). Connecticut gränsar i norr till Massachusetts, i öster till Rhode Island, i söder till Long Island-sundet och i väster till New York. Staten genomkorsas av skogklädda bergsryggar och floddalar från norr till söder. De största floderna är Connecticutfloden, Housatonic och Thames (uttalas med inledande 'þ').

Djurlivet i Connecticut är rikt och varierat, med däggdjur som svartbjörn, rödlo, tvättbjörn, skunk, grå ekorre och jordekorre. Vanligt förekommande fåglar är exempelvis vildkalkon, blå häger, kalkongam, rödstjärtad vråk (Red-tailed Hawk) (Buteo jamaicensis), blåskrika och kardinal.

Klimatet är varmt på somrarna – Hartford ligger på samma breddgrad som Roms flygplats Fiumicino – och möjliggör kommersiell odling av såväl persikor som vin (det sistnämnda främst vid Long Island-sundet). I inlandet har klimatet kontinental prägel, med stora kontraster mellan sommar och vinter. De långa och milda höstarna med hög och klar luft och praktfulla höstfärger anses av många vara den bästa tiden att besöka Connecticut.

Inga kommentarer: