Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 9 juni 2010

Söderåkra.

Söderåkra är en tätort i Torsås kommun i Kalmar län.


Denna kustnära ort ligger nästan mitt emellan Kalmar och Karlskrona, till vilka man tar sig via den intilliggande E22:an.
Söderåkra innehar bland annat hotell, golfbana och köpcentrum.

I Söderåkra finns också Söderåkra kyrka som är centrum för Söderåkra socken. Söderåkra har också skola för låg- och mellanstadium, barnomsorg och äldreomsorg samt sjukhem.

Söderåkra omges av bördig jordbruksbygd i ett mestadels öppet slättlandskap. Här finns också många fornminnen och andra kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Närheten till kusten präglar också området. Bygden kring Söderåkra har varit bebodd under en lång tidsrymd. De äldsta kända spåren dateras till före 8300 f Kr. Bebyggelse tycks sedan ha varit ganska frekvent förekommande under stenåldern och fram till början av yngre järnålder, ca 500-talet e Kr.

Från yngre järnålder är spåren betydligt färre. En uppgift om en vikingatida silverarmring finns bland annat som skall ha påträffats i "Söderåkra by". Några enstaka anläggningar har också vid arkeologiska undersökningar daterats till perioden ca 450–1000 e kr. Från tidig medeltid finns två härdar, med Kol 14-metoden daterade till 1000–1200-tal. Dessa härdar påträffades vid en undersökning vid Söderåkra sjukhem 1992. Strax öster om Söderåkra kyrka påträffades 1929 en gammal källare då kyrkogården skulle utvidgas.

Ett medeltida utsmyckat stenblock påträffades i anslutning till källaren, men själva källaren kunde inte dateras närmare. Den kan dock vara medeltida. Den tidigare kyrkan i Söderåkra uppfördes på 1200-talet och stod på samma plats som den nuvarande från 1700-talet. Själva byn Söderåkra bör med ledning av dessa uppgifter kunna vara från äldre medeltid eller möjligen yngre järnålder.Det första skriftliga omnänandet av Söderåkra är från 1507, då en "Jeppe i Söderåkra" finns omnämnd. År 1508 skickar och emottar electus i Linköping Hemming Gadh brev från riksföreståndaren Svante Nilsson.

På 1540-talet bestod byn av två halva hemman. Det ena var klockarens gård, ett sämjehemman och det andra var ett kronohemman. Till hemmanen hörde också två kvarnar vid Bruatorpsån. Det fanns slutligen en kronoutjord i byn, som eventuellt idikerar en tidigare ödelagd bebyggelseenhet. En bild av hur byn såg ut får man första gången i och med de historiska kartorna. Den första som visar hela byn är en storskifteskarta från år 1800. Här framgår att byn låg i ägoblandning med Brod, Eket och Ekestorp. Det fanns tre hemman i Söderåkra.

Klockaregården brukades av prosten Montelius som också brukade prästgården. Övriga var Norregården som hade tre brukare och Snällegården som hade två. I anslutning till gårdarna och längs landsvägen låg åkermarken och där utanför fanns ängs- och hagmark. Söderåkras historia präglas mycket av dess läge i gränsbygderna mellan Sverige och Danmark. Dessa bygder drabbades ofta hårt av de otaliga krigen. I samband med freden i Brömsebro 1645 var en del av den svenska delegationen stationerad på Söderåkra prästgård.

Efter näringsfrihetsförordningen 1846, då städerna förlorade sina privilegier i fråga om handel och hantverk, kom Söderåkra snart att byta ansikte. Området ovanför bron över Bruatorpsån började på 1860-talet att kallas för Nya torget. Här pågick under ett antal år torghandel, varannan torsdag var torgdag. Eftersom torsdagarna medförde bråk och oordning restes krav på att inskränka dem till ett par tillfällen om året. Snart nog upphörde de helt. I stället växte handelsbodar och affärer upp och området mellan ån och kyrkan blev Söderåkras första egentliga centrum.

År 1857 fick Söderåkra sitt första skolhus, vid kyrkan i den byggnad som idag är församlingshem. Ny skola byggdes 1914-1915. År 1864 fick Söderåkra en provinsialläkare vilket gjorde orten till bygdens centrum i sjukvårdshänseende. En läkarbostad byggdes på 1860-talet och den första sjukstugan kom under följande årtionde.

På 1860-talet tillkom även apotek. År 1815 byggdes ett sockenmagasin strax norr om kyrkan. Det innehöll en spannmålsreserv som användes som låneinrättning och hjälpfond och på så vis blev en slags föregångare till sparbanken. Magasinet flyttades på 1860-talet och upphörde att användas på 1880-talet. År 1889 fick sparbanken sin första fastighet, norr om gamla apoteket. Här fanns också telefonstation inrymd. 1899 tillkom Kalmar-Torsås järnväg och kring järnvägsstationen växte ett nytt centrum fram.

Här fick också sparbanken en ny byggnad 1913, vars exteriör ännu är bevarad. De två centrumområden kom med tiden att växa samman. Söderåkra prästgård är en annan tidig byggnad som ännu finns kvar. Den uppfördes mellan 1806 och 1809. Den gamla prästgården hade legat norr om kyrkan, mitt emot nuvarande Kollinge gård.Under 1900-talets senare del märks en nedgång för samhällets betydelse. Söderåkra hade varit egen kommun sedan 1863. År 1971 slogs kommunen samman med Torsås och Bergkvara och Torsås blev då den nya centralorten i bygden.

År 1965 lades järnvägen ner och det centrum som funnits kring stationen försvann med tiden. Här finns i dag villabebyggelse. Ett nytt centrum växte slutligen fram i samhällets norra del. Planer för detta område hade funnits länge när ett nytt köpcentrum till slut invigdes 1980, "Möre köpcenter".

Inga kommentarer: