Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 6 juni 2010

Sveriges nationaldag.

Sveriges nationaldag, även svenska flaggans dag, firas den 6 juni varje år och är sedan 2005 en helgdag i Sverige.

Nationaldagen firas till minne av dagen då Gustav Vasa utsågs till Sveriges kung 1523. Även 1809 och 1974 års regeringsformer utfärdades den 6 juni.

Tidigare firades 6 juni som svenska flaggans dag och det var först 1982 dagen fick status som nationaldag. Sedan 1996 är nationaldagen även en salutdag. Den nuvarande regeringsformen och riksdagsordningen antogs av riksdagen första gången den 6 juni 1974.

Sedan år 1983 är svenska flaggans dag den 6 juni officiellt Sveriges nationaldag. I propositionen 2004/05:23 ansågs att om man gör nationaldagen till en helgdag i Sverige skulle det vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än den hade när den enbart var flaggans dag. Tanken var att svenska folket skulle ha något att samlas kring. Att många invandrare tycker att det är konstigt att svenskarna inte firar sin nationaldag har även angivits som ett skäl till göra nationaldagen till en helgdag, samtidigt som det ger alla nyblivna svenskar ett tillfälle att fira sitt nya medborgarskap.

Det fanns en del förslag på vilka helgdagar som skulle utgå, till exempel Kristi himmelfärdsdag. Anledningen till att det inte blev fler helgdagar (som också föreslagits) är framförallt invändningen från bland annat Svenskt Näringsliv att det skulle ha en negativ inverkan på Sveriges ekonomi. Fackföreningar har å sin sida kritiserat det tagna beslutet att ersätta Annandag pingst med nationaldagen som helgdag, eftersom det de facto innebär färre arbetsfria dagar; om den 6 juni infaller på en lördag eller söndag blir det ingen ledig dag det året, trots att annandag pingst, som alltid infaller på en måndag, gav ledighet varje år.

Det har även föreslagits att midsommarafton ska göras till helgdag, eftersom den redan är en väl inarbetad festlighet med bred förankring. Den 6 juni har kallats Gustav Vasas dag, svenska flaggans dag och är nu Sveriges nationaldag. Någon gång under 1800-talet togs den 6 juni fram som en nationell minnesdag. Dagen firades till minne av den 6 juni 1523, då Gustav Vasa utsågs till Sveriges kung och Kalmarunionen därför slutgiltigt upphörde och Sverige på nytt blev en självständig stat. 1809 års regeringsform utfärdades också den 6 juni, liksom 1974 års regeringsform. Sedan 1916 firas den 6 juni som Svenska flaggans dag.

Det var Artur Hazelius, Nordiska museets och Skansens skapare, som införde en del festligheter för olika svenska högtider, dels som ett sätt dra in pengar till Skansen, dels som en del i den tidens nationalistiska anda. I mitten på juni 1893 ordnades några dagars festligheter i fosterländsk anda. Obekräftade källor säger att det regnade på alla dagar utom den 6 juni, och alltså var det den som drog mest folk. I Skansen årsbok för 1893 skriver Hazelius att "såsom de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustafsdagen, vilken där har firats och hädanefter kommer att firas såsom svensk nationaldag".

Propositionen från 1983 om att nationaldagen över huvud taget skulle finnas officiellt, tidigare var 6 juni bara svenska flaggans dag, var signerad Carl Axel Petri under dennes sista tid som justitieminister.
Många som analyserat nationaldagens betydelse genom århundradena har menat att den lösa historiska kopplingen som dagen har gör att den inte alls firas i samma omfattning som till exempel Norges nationaldag. Kopplingen till Gustav Vasa har också kritiserats då han inte var kung över Skåne, Blekinge och Halland. Den danska nationaldagen 5 juni har en liknande lös koppling till historien och inte heller den firas i någon stor omfattning. Att utnämna den 6 juni till nationaldag var enligt många källor i regering och riksdag ett försök att stärka dagens ställning. Vissa menar dock att midsommarafton borde vara den dag som räknas som Sveriges nationaldag genom den djupa folkliga tradition som firandet denna dag haft i århundraden.

Historiskt sett är det enligt många källor endast korrekt att utbringa ett fyrfaldigt leve för regenten och Sverige vilket traditionellt görs på nationaldagen. Ett fyrfaldigt leve är egentligen ett dubbelt svenskt lösen (ursprungligen två kanonskott för att markera den svenska sidan). Att man t.ex. i Skåne utbringar ett trefaldigt leve är en "uppstudsig" kvarleva från deras danska tid, då det danska lösen var/är tre kanonskott.



Inga kommentarer: