Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 10 april 2011

Nijverdal. (Nederländerna)

Nijverdal är en stad med cirka 25,000 invånare i nederländska provinsen Overijssel . Det är ett kommersiellt centrum i kommunen Hellendoorn .
Nijverdal (vilket betyder idogt Valley ) grundades 1836 på territoriet i byn Noetsele. Det var här som den industriella revolutionen i Nederländerna slog rot. Thomas Ainsworth (1795-1841) var en av dess grundare . Textilproduktionen var i fokus för industriell verksamhet i Nijverdal, som det var för resten av Twente regionen. Några av de traditionella fabriksbyggnaderna i Art Deco eller jugendstil stil fortfarande.


En liten flod kallad Regge går genom stadens centrum.

Före andra världskriget Nijverdal hade en liten judiska samfundet. Centralorten i området, Hellendoorn, hade en liten synagoga och judiska kyrkogården. Synagogan fortfarande existerar som lagring skjul bakom ett av husen i byn, och kyrkogården är inte längre i bruk. Den har omkring 20 gravar, de flesta från artonhundratalet och början av 20-talet. Kommunen vidhåller kyrkogården och skyddar den från vandalism.
Den judiska församlingen var i huvudsak raderas av Förintelsen . De flesta av dess medlemmar omkom i Sobibor och Auschwitz .
Mars, 22 1945 Nijverdal allvarligt bombades av de allierade bombplan som var ute efter den tyska Reichskommissar österrikiska origine Arthur Seyss-Inquart . Seyss-Inquart flydde de framryckande allierade styrkorna och hade satt upp hans tillfälliga högkvarter i den reformerade skolan i Nijverdal, men hade redan lämnat staden vid tiden för bombningen. Över 70 människor dödades, huvudsakligen på de Grotestraat.
År 1955, var en del av kommunen Wierden bifogas (Eversberg, Konijnenbelt, Slettenhaar och Lochter) som är den enda delen av kommunen ligger på ursprungligen Twente mark. I slutet av 70-talet kvartalet "het Lochter" uppstod här.

1 kommentar:

Anonym sa...

Intressant att få veta något nytt. Mycket man får veta. är i mycket av en slump. Tack för att du gett dig tid att sätta samman desa rader
Bästa hälsningar Thomas Berg, Skåne, Sverige