Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 8 april 2011

San Casciano Val Di Pesa. (Italien)

San Casciano Val di Pesa är en comune (kommun) i provinsen Florens i Italien regionen Toscana , belägen cirka 15 km sydväst om Florens .
San Casciano Val di Pesa gränsar till följande kommuner: Greve in Chianti , Impruneta , Montespertoli , Scandicci , Tavarnelle Val di Pesa .

San Casciano område är bebodd sedan etruskernas tid, vilket framgår av arkeologiska fynd i Montefiridolfi (The Bowman's Grave) och Valigondoli (Poggio La Croce's utgrävningar). I romerska tider San Casciano var en post-fas ( mansio ) publiceras på tionde mil från Florentia . De ortnamn "Decimo" (dvs. tionde) är fortfarande knuten till Pieve di Santa Cecilia en Decimo (församlingskyrka i närheten av San Casciano som nämndes i 1043 i ett dokument genom Charlemagne ) och firar en milstolpe (decimum lapidem) på en viktig romersk väg (förmodligen att länka Florentia och Sena Julia). Arkeologiska fynd och toponymic bevis är tydliga bevis på stadens antiken, och att det fanns en stor population anges av det stora antalet socken kyrkorna i området (t.ex. Pieve di Santa Cecilia en Decimo, Pieve di San Pancrazio, Pieve di San Giovanni i Sugana och Pieve di Santo Stefano ett Campoli), för att inte nämna det stora antal underordnade kyrkor. Det råder föga tvivel om att området tätt fortfarande var befolkat under medeltiden , på grundval av de många slotten som byggdes vid tiden för biskop av Florens eller mäktiga familjer som Buondelmonti eller Cavalcanti.


San Casciano var ursprungligen nämndes som ett förläning av biskopen i Florens , som gjorde sin första stadgar år 1241. I 1278, domänen flyttade till Republiken Florens . Några år senare San Casciano blev huvudstad i en lokal allians, inklusive Alliansen Campoli, och säte för en Podestà , därför har regeringen i fyrtio kyrkor. Genom 1325 San Casciano hade blivit så viktigt att en stadga i Florens Podestà beskrev en av huvudvägarna som avgår från staden enligt följande: "strada per quam itur ad" Sanctum Cassianum "(...) jämfört civitatem Senarum et kontra romanam Curiam "(dvs." väg som går genom San Casciano mot Siena och Rom "). Det San Casciano historia är bundet till dess vägar framgår också av dess form, som är i form av ett kors: en sida som går från Florens till Siena och den andra efter kullar "åsen, som förbinder Chianti området med Montelupo och Arno floden avrinningsområde. Vidare viktig roll i San Casciano utveckling var spelad av den förbättrade produktiviteten inom jordbruket till följd av sharecropping , vilket ledde till befolkningsökning och bildandet av kommersiella centra som Mercatale och slottet San Casciano "en Decimo" själv.

Väggarna i detta slott byggdes under andra hälften av det 14-talet (och deras ruiner finns kvar än idag). Faktum är att under första halvan av samma århundrade, Casciano var San helt försvaras och därför blev ett lätt byte för condottieri och legosoldater. San Casciano var ockuperat av tysk-romerske kejsaren Henrik VII från November 1312 till januari 1313, hertigen av Lucca Castruccio Castracani i februari 1325, och den franska legosoldaten Moriale D'Albarno i juli 1343. Till följd av dessa attacker, Republiken Florens beslutade att befästa byn i 1354. De väggarna var på plats av 1355 och dessutom ett "cassero" (dvs. ett slott som fungerar som kaserner ) tillkom 1356.

Ett par år tidigare, Walter VI Brienne , i Aten hade hertig planerat att förvandla byn till ett slott, att kallas "Castel Ducale", men planen dog med honom. I 1494 Karl VIII av Frankrike slog läger nära byn utan att ange det. Före avfärden donerade han en stor summa pengar till den lokala franciskanska klostret . I 1512 på Albergaccio (nära Sant'Andrea i Percussina ) Niccolò Machiavelli inledde sin exil under vilken han skrev The Prince och The Mandrake . När Storhertigdömet Toscana kom till makten, Casciano förlorade San sina militära och strategiska roll och dess historia följde i Toscana.

År 1893, efter annekteringen av Storhertigdömet Toscana till kungariket Italien , ångmaskinens järnvägen var en inbyggd länka San Casciano och Florens.
Den 26 juli 1944, under andra världskriget , Casciano var San nästan helt förstörd av en allierades bombardemang. Det har sakta men fint rekonstrueras.

Upplagd av Bengt kl. fredag, april 08, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)