Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 26 januari 2010

Sarcedo, Veneto.

Sarcedo är en italiensk stad med 5.327 invånare i provinsen Vicenza, i Veneto. Det geografiska läget har bidragit boplatser redan under förhistorisk tid, är bevis av fynden i grottan av Covolo lera material dating Neolitikum. En annan viktig upptäckt, denna gång på slätten, som en begravningsplats i slutet av romartiden då de befanns urnor urnor och andra föremål som nu visas på Museum of Archeology i Santorso Vicentino.
Det är troligt att ursprunget för ett samhälle som Sarcedo kan spåras tillbaka till 800-900 även om den första omnämnandet i ett historiskt dokument som ges till 983. ett papper lite senare, ett diplom av Otto III, finner vi en lista över slott Vicenza och bland dessa nämns Castle Sarcedo. För slottet ska förstås inte bara berikade konstruktion, utan hela landet. På historia och öde denna borg har inte exakt information, tyvärr, tills 1210 biskopens slott, men verkar vara på en lista med 1220 inte längre framstår som sådana. Det är också nämns i ett dokument daterat 1292 med en förteckning över de tillgångar som finns i redovisningen av familjen Vicenza Sarcedo om att slottet var i samägande med den adliga familjen Verla.
I 1311 greven Melchior Familj grevarna av Vicenza, mer känd under namnet eller Broverio Boveri, skulle jag till staden Vicenza, vilket antas ha tiden fått full äganderätt. Det är troligt att slottet Sarcedo, förstås som en befäst arbete, förstördes under åren 1312 - 1314 under kampen mellan Padovani (Carrara) och Vicenza (Scaliger) för kontroll av territorium eller senare under 1500 när republiken Venedig, Efter ett katastrofalt nederlag till Agnadello, vid Lodi, mot League of Cambrai, var tvungen att avveckla alla slotten för att förhindra att de används till fiendearméer.
Övergången från feodala till det gemensamma var verkligen inte omedelbar, men utföras under en period som löper från 1050 till 1120 och under denna tid som vi fixar födelse Sarcedo som vanligt, regleras av en lag.

Upplagd av Bengt kl. tisdag, januari 26, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)