Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 1 mars 2010

Killeberg.

Killeberg är en liten tätort i Osby kommun i nordöstra Skåne län, nära Älmhult på andra sidan gränsen till Småland. Strax utanför samhället passerar riksväg 23 mellan Malmö och Växjö.


Samhället är beläget i den gamla Loshult socken, och kom till 1871 efter att några av traktens bönder låtit uppföra en järnvägsstation vid Södra stambanan. En station vid järnvägen var viktig för bygdens omfattande handel med timmer och sågat virke. Namnet på stationen kom av den stora gården Killeboda, som under den tiden oftast kallades "Killeberg". Numera är järnvägsstationen sedan länge både nedlagd och riven.

Trakten kring Loshult var sedan gammalt känd för sitt smideshantverk, och i Killeberg fanns flera handlare som köpte upp smedernas alster och sedan sålde dem vidare över hela landet. Som minne av denna tid kvarstår "Killebergs Kettingfabrik" mitt i samhället, numera driven som museum av Loshults Hembygdsförening.

Under 1900-talet var Killeberg annars mest känt för sin tillverkning av leksaker i trä, och fram till 1970-talet fanns här 4 mindre fabriker inom denna bransch. Tillverkningen fortsattes sedan i en lite större men mycket modernare fabrik ägd av Brio. Denna fabrik stängdes 2006, eftersom Brio förlagt all tillverkning till lågkostnadsländer.

Torven var en annan näring som sysselsatte ganska många personer i trakterna av Osby-Älmhult under 1900-talet. Torvfabriken i Killeberg var i drift fram till 1980-talet, då tillverkningen flyttades till Älmhult.

I nutiden finns i Killeberg fortfarande kvar en livsmedelsbutik, en bank, ett bageri, ett sadelmakeri, en bilverkstad och tre frisersalonger. Här finns också en låg- och mellanstadieskola, samt en fin idrottsplats. Idrottsplatsen är hemmaarena för Treby IF, vilken bildades efter en fusion mellan Killebergs IF och Loshults IF. Den tredje byn som åsyftas i klubbnamnet är Hökön.
De allra flesta husen i Killeberg är villor av varierande ålder, men där finns också några fastigheter med hyreslägenheter. Merparten av invånarna har bara några hundra meter från sina bostäder till skog och natur. De flesta som är bosatta i Killeberg har sina arbeten i Älmhult.

Inga kommentarer: