Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 8 juli 2009

Skärholmen.

Skärholmen är en stadsdel i Söderort inom Stockholms kommun. Stadsdelen gränsar till Sätra och Vårberg, till Segeltorp, Kungens kurva och Vårby i Huddinge kommun, samt till Ekerö kommun. Ytan uppgår till 189 hektar land och 4 hektar vatten. Avståndet till Gustav Adolfs torg i centrala Stockholm är 12,8 kilometer. Skärholmen och Vårberg överfördes från Huddinge kommun 1963.
Skärholmen ligger i Stockholms sydvästra hörn utefter Stockholms tunnelbanas så kallade Röda linjen.
Av Skärholmens befolkning, totalt 7961 personer, har 70,9 procent utländsk bakgrund (2007) och stadsdelen anses vara en av Stockholms mer mångkulturella. Skärholmen tillhörde tidigare Smista gård och hela området tillhörde Huddinge kommun fram till 1 januari 1963, då det inkorporerades med Stockholm. Området var på den tiden ett jordbrukslandskap med skogklädda höjder och dalgångar. Namnet kommer från den gård, Skärholmens gård, som ännu finns kvar vid Mälaren. Gården var ett torp som tillhörde Vårby gård. Under 1700-talet byggdes det om och fick sitt nuvarande utseende. En generalplan fastställdes 1963, tanken var att Skärholmen skulle bli ett områdescentrum för de angränsande stadsdelarna. Åtta olika stadsplaner togs fram, dessa dominerades av viljan av att Skärholmen skulle bli en stadsdel för bilisterna. Man beräknade att invånarna i flerbostadshusen skulle ha tillgång till minst 1 ½ bil per hushåll, medan de i eget hus skulle ha tillgång till minst två bilar. I centrum byggdes därför ett stort parkeringshus för 4 000 bilar. Så många bilar blev det aldrig i Skärholmen, och en del av parkeringshuset har tidigare använts av Skärholmens loppmarknad. Senare har olika affärslokaler uppförts inom olika delar av parkeringshuset.
Större delen av stadsdelen uppfördes 1964-1975, och de första inflyttningarna skedde den 1 september 1965 på Ekholmsvägen 79-91.
Skärholmens centrum invigdes 8 september 1968 och är uppbyggt kring ett system av gågator och två torg. Under dessa går lastgator och tunnelbanan. Förutom butiker finns här medborgarhus, två kyrkor, två moskéer, kontor och sporthall. 1984 glasades centrumet in (förutom Bredholmsgatan).

Upplagd av Bengt kl. onsdag, juli 08, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)