Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 9 april 2010

Kingston. (Jamaica)

Kingston är huvudstad i Jamaica och ligger i en naturlig hamn i den sydöstra delen av landet. Staden, som grundades av britter 1693, hade 591 000 invånare inklusive förorter 2009. En annan uppgift säger 701 063 invånare 2005. Mellan 25 och 30 % av Jamaicas befolkning är bosatt i Kingston-området. Själva kommunen Kingston hade 104 000 invånare.
Kingston har, i likhet med många större städer i Latinamerika och Karibien som varit föremål för decennier av stark inflyttning, en förslummad innerstad omgiven av mer välbeställda områden. Stadsdelen Trenchtown, där Bob Marley och många av landets ledande reggaeartister vuxit upp, är eftersom den är besjungen en av Kingstons mer kända delar. Trenchtown är en liten stadsdel med mindre än 30 000 invånare som är en del av det förslummade Western Kingston.
Från hamnen och nästan hela vägen upp till Halfway Tree ligger ett av världens tuffaste ghetton, indelat i Jones Town, Trench Town, Denham Town, Passmore Town, Franklyn Town, m fl. Alla som inte bor där uppmanas att hålla sig därifrån för sin egen säkerhets skull, och den som är uppvuxen där men börjat få goda inkomster, som t.ex. reggaeartister, har upptäckt att de gör bäst i att flytta så fort de bara kan. Det är många reggaestjärnor som rånmördats i eller intill sina hem därför att de valt att bo kvar i närheten av slummen, säkra på att vara omgivna av "vänner" och "beskyddare". I Bob Marleys tidigare hem i Trenchtown finns numera ett museum, som är stadens mest besökta plats.

Kingston grundades 1693 av överlevare från en jordbävning som förstörde mycket av den tidigare huvudsakliga hamnstaden Port Royal. Överlevarna bodde till att börja med i tält, och staden började inte växa förrän Port Royal ytterligare förstördes i en brand 1703. Lantmätaren John Goffe ritade upp en plan för hur staden skulle se ut, baserat på ett rutnät. 1716 hade den blivit Jamaicas största stad och dess kommersiella centrum.
Stadens första skola, Lingskolan, grundades 1736, och Operahuset har funnits sedan 1774.
Som kommersiellt och modecentrum växte Kingston fort om den officiella huvudstaden Spanish Town, och fortsatte växa trots en förödande orkan 1784, en stor brand 1843, en koleraepidemi 1850 och ytterligare en brand 1862. 1755 bestämde sig guvernören för att flytta regeringsbyggnaderna från Spanish Town till Kingston, dock slog nästa guvernör ner förslaget eftersom han trodde att Kingston var för omoralisk för att vara huvudstad. 1780 hade befolkningen i Kingston uppnått 11 000, och handelsmännen började argumentera för att återigen flytta huvudstaden till Kingston. Denna kampanj skulle vara i ett århundrade, medan Kingston fortsatte växa som en viktig handelshamn under Napoleanska krigen. Staden blev till slut Jamaicas administrativa huvudstad 1872. Den behöll sin status då ön blev självständig 1962.
Den 14 januari 1907 förstördes ungefär 75% av byggnaderna i staden av en jordbävning. Bränder bröt ut och spreds fort, och totalt ungefär 800 dog i jordbävningen. Då staden återuppbyggdes användes starkare betong, och byggnadshöjden begränsades till 60 fot. För sin tid var dessa byggnadsplaner revolutionerande.
På 1960-talet expanderade den kommersiella aktiviteten norrut, och den gamla racingbanan Knutsford blev New Kingston. Flera shoppingcentrum byggdes också, vilket minskade kommersen i centrala Kingston. Från 1980-talet och framåt har vägsystemet i huvudstadsområdet förbättrats gradvis.

Inga kommentarer: