Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 6 februari 2011

Skådespelaren Per Grundén död.


Per Gustav Grundén född 23 maj 1922 i Eskilstuna, död 6 februari 2011, var en svensk operasångare (tenor) och skådespelare. Grundén är kanske mest känd från TV-serien Hedebyborna och som Wall-Enberg i filmerna om Jönssonligan.

På 1940-talet studerade han för sångpedagogen Joseph Hislop och redan 1945 debuterade han i rollen som Sporting Life i Porgy and Bess på Stora Teatern i Göteborg. Han var engagerad vid Storan i Göteborg fram till 1949. Därefter följde roller vid Oscarsteatern i Stockholm och Kungliga Teatern.


Grundén fick sitt definitiva genombrott i Tiggarstudenten på Stockholmsoperan. Mellan åren 1953-1963 var han framgångsrik tenor på Volksoper i Wien. 1958 erhöll han titeln Kammersänger och i Wien räknas han fortfarande som en av de största operett-tenorerna någonsin. Han har även ägnat sig åt lättsammare genrers som till exempel revy, krogshow och musikal. Sommaren 1967 spelade han för första gången rollen som den glade vandringsmannen Lustigs-Per i Rune Lindströms bygdespel Skinnarspelet i Malung, en roll som skrevs direkt för Per. Han kom att medverka i Skinnarspelet nästan varje sommar fram till mitten av 1990-talet, de sista åren gestaltade han rollen som Skinnarmäster. Han har även gjort rena talroller och haft engagemang vid Dramaten och Riksteatern. Ett par år senare följde en annan populär roll som sen schweiziske skurken Volksvagner i Hasse och Tages komedi Äppelkriget. För den breda publiken är han kanske mest känd från TV-serien Hedebyborna och som Wall-Enberg i filmerna om Jönssonligan.

2000 - Jönssonligan spelar högt
1997 - Tre Kronor (TV-serie)
1994 - Jönssonligans största kupp
1992 - Jönssonligan och den svarta diamanten
1989 - Jönssonligan på Mallorca
1986 - Jönssonligan dyker upp igen
1985 - Smugglarkungen
1984 - Jönssonligan får guldfeber
1982 - Jönssonligan & Dynamit-Harry
1981 - Varning för Jönssonligan
1978 - Hedebyborna (TV-serie)
1973 - Någonstans i Sverige
1971 - Äppelkriget
1951 - Sköna Helena
1950 - Min syster och jag

Upplagd av Bengt kl. söndag, februari 06, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)