Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 19 juni 2011

Clarence Clemons död.

”The Big Man” återhämtade sig aldrig efter stroken
The Big Man är död.


Clarence Clemons, mångårig saxofonist i Bruce Springsteens E Street Band, gick bort i natt.

Han blev 69 år gammal.

En taleskvinna för Bruce Springsteen bekräftade dödsfallet i natt. Och bandledaren själv sörjde sin vän. "Förlusten är omätbar" skrev han i ett uttalande.

Clemons drabbades av en stroke för en vecka sen och har sedan dess vårdats i sitt hem i Florida.
Spelat med Springsteen i 40 år
Han anlitades under tidigt 70-tal som saxofonist i Bruce Springsteens E Street Band, där han stannade fram till sin död.
Av bandledaren – själv kallad The Boss – fick han smeknamnet The Big Man. Springsteen såg Clemons inträde i sitt band som en avgörande händelse för bandets utveckling. De två träffades 1971, och Clemons blev snabbt "hjärtat" i gruppen.

Saxofonisten medverkade på flera skivor och under turnéer, han spelade med Bruce Springsteen i Sverige flera gånger.
Hans varma leende, stora kroppshydda och själfulla, mäktiga tenorsaxofonsolon gjorde honom till en färgstark och älskad personlighet på scen.
Hoppades han skulle tillfriskna.

För några dagar sedan bröt Bruce Springsteen tystnaden om vännens sjukdom. Han uttryckte då hopp om att musikern åter skulle kunna stå på scen.
– Det här är en tid för oss alla att dela positiva tankar som i slutänden kan inspirera Clarence att nå högre höjder, skrev Springsteen på sin hemsida.
Men bandledarens hopp om en återkomst infriades aldrig.
Clemons drabbbades av en kraftig hjärnblödning den 12 juni, och genomgick två operationer. Men tillståndet försämrades och i går kväll, lokal tid, gick han bort, rapporterar amerikanska medier.
Hans medverkan i låtar som "Jungleland", "Dancing in The Dark", "Thunder Road". och "Born to Run".
Spelade med Gaga
Han förde in saxofonen i rocken, och blev en oundgänglig del av Bruce Springsteens musik.
The Boss hyllade sin vän i förordet till dennes memoarer som kom 2009.
"Det jag berättat genom mitt arbete hade jag inte kunnat berätta lika väl utan Clarence", skrev Springsteen.
De två musikernas möte i Asbury Park under ett fruktansvärt åskväder blev till en del av myten kring Bruce Springsteeen och The E Street Band. Springsteen spelade på barer i New Jersey, medan Clarence spelade sax klubbar längs New Jersey shore.

Så här skrev Clarence om mötet:
"Det regnade och åskade som fan...när jag öppnade dörren rycktes den loss och flög nerför gatan. Någon presenterade mig för Bruce, alla kände alla, och han frågade mig om jag ville spela."
Clemons var aktiv ända till slutet.
Så sent som i januari medverkade han på två låtar på popstjärnan Lady Gagas skiva "Born This Way". Han gjorde även saxsolot i videon till hiten "The Edge of Glory".

Inga kommentarer: