Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 23 juni 2011

Gävle.

Gävle är en tätort i Gästrikland samt centralort i Gävle kommun och residensstad för Gävleborgs län. Gävle är Sveriges 13:e största tätort med 68 700 invånare (2005).


Staden är belägen vid Gävlebukten, där Gavleån mynnar i Bottenhavet (Östersjön), cirka 15 km nordväst om Skutskär där Dalälven har sin mynning. Cirka 20 km väster om Gävle och uppströms längs Gavleån ligger Sandviken. Mellan Gävle och Skutskär ligger Furuvik, känd för djur- och nöjesparken Furuviksparken.

Gävle är en gammal industriort som idag bland annat förknippas med kafferosteriet Gevalia, som är ortens namn på latin.

Staden har "Välkommen ombord" som slogan och flaggskeppet vid havet är den nya stadsdelen Gävle Strand. Gävle har egen sjöräddningsstation tillhörande SSRS - Svenska Sjöräddningssällskapet; RS Gävle. På senare år har Gävle fått mycket stor uppmärksamhet för sin julbock som nästan varje år eldhärjas.

Gävle nämns för första gången som stad 1413 men dess äldsta kända stadsprivilegier är från år 1446. Staden fungerade som utskeppningshamn för norra Bergslagen och Gävlefiskarna hade tidvis kungligt monopol på fiske längs en stor del av Norrlands kust. Gävle var tidigt stapelstad och konkurrerade till och med med Stockholm, men det så kallade bottniska handelstvånget1636, framtvingat efter klagomål från huvudstadens borgerskap, hämmade dock stadens utveckling under 1600- och 1700-talen, då utrikes sjöfart inte tilläts.

Under det stora nordiska kriget undgick staden det öde som drabbade de flesta av Norrlands kuststäder, nämligen att skövlas och brännas av ryssarna. Det ryska anfallet mot Gävle 1719 slogs tillbaka av svensk militär. År 1792 höll Gustav III sin sista riksdag här, i en tillbyggnad vid Gävle slott.

Staden har drabbats av ett flertal stadsbränder, den senaste 1869, som lade största delen av staden norr om Gavleån i aska.
I mitten av 1600-talet blev Gävle residensstad i det dåtida Västernorrlands län, numera Gävleborgs län.

Gävle var tidigare en garnisonsstad. 1717-1863 fanns ett mindre artilleridetachement i staden förlagt till Fredriksskans i stadens hamninlopp. Efter Finska kriget 1808-1809 var före detta Finska artilleriregementet förlagt till staden intill 1811. Hälsinge regemente (I 14) flyttade från sin övningshed, Mohed, 1909 in i nya kaserner på Kungsbäck. Grundutbildningen av värnpliktiga upphörde 1994. I dag (2009) utgörs garnisonen av hemvärnsgruppen Gävleborgsgruppen. Kasernbyggnaderna på Kungsbäck är idag campus för Högskolan i Gävle.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, juni 23, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)