Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 16 juni 2011

Vöyri. (Finland)

Vörå (finska Vöyri) är en kommun i Svenska Österbotten i landskapet Österbotten i före detta Västra Finlands län, 36 km nordost om Vasa.


En del av kommunen var fram till 2007 en självständig kommun med samma namn.
Den nya kommunen bildades 2011 efter sammanslagning av Vörå-Maxmo och Oravais.

Vörå hade 3513 invånare (31.12.2005)och hade en yta på 427,50 km², varav 2,38 km² utgjordes av vattenområden. Från Vörå kommer fotbollslaget Norrvalla FF. Vörå brukar kallas Rågens rike.

Kommunfullmäktigena i Vörå och Maxmo fattade den 23 februari 2006 ett beslut om sammanslagning. Den 1 januari 2007 sammanslogs kommunerna till den nya kommunen Vörå-Maxmo (fi. Vöyri-Maksamaa).

Vörå var en tvåspråkig kommun med svenska (cirka 85 %) som majoritetsspråk och finska som minoritetsspråk (cirka 14 procent).
Befolkningen i Vörå är huvudsakligen koncentrerad till byarna Koskeby, Mäkipää och Rökiö, som ligger i centrala Vörå, cirka 15 km vid sidan av riksåttan. I norra Vörå ligger bland andra byarna Hällnäs, Kaitsor , Karvsor, Kovik och Tuckor. Här genomkorsas kommunen av riksåttan.

I södra Vörå finns byarna Bergby, Lomby, Jörala och Rejpelt. I östra delen av kommunen finns Pettersbacka, där huvuddelen av de finska invånarna bor.

Vörå är rikt på fornfynd. Till de äldsta fornlämningarna i Vörå hör ett par (ca 5000 år gamla) jättekyrkor, eller sälfångstläger från stenåldern i kommunens östligaste del. Under bronsåldern, för ca 3500 år sedan bodde man vid Vitmossen. Här har man funnit röjda husterrasser och gravrösen. Vörås forntida "storhetstid" infaller under mellersta järnålder, för ca 1500 år sedan. En tät bygd skapades runt den dåvarande Vöråviken.

Den rikaste och mest kända platsen är Gulldynt som är en av Finlands främsta fyndplatser från 500 och 600-talet. Vöråbon Jacob Tegengren utförde omfattande utgrävningar på 1930-talet, han undersökte bl.a. gravfältet på Lågpeltkangas, som än i dag framstår som det mest komplett undersökta gravfältet i österbotten. Han har också gett namn åt Vörå högstadium, Tegengrenskolan. Under 1990-talet har boplatsundersökningar utförts på Pörnullbacken i Rejpelt. Undersökningarna visade att samma gårdstomt varit bebodd från Kristi födelse till vikingatidens början, eller ca 800 år.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, juni 16, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)